SÖK
MENY
Revideras grundskolelagen?
Den 10 december uppmärksammas internationella människorättsdagen. Dagen vill påminna oss om att den enskilda individen behöver rättssäkerhet och skydd i de fall då myndigheter använder makten på ett orättvist eller kränkande sätt. Det gäller inte minst barn som är i en svagare position i samhället än vuxna.
Både de mänskliga rättigheterna generellt och Barnkonventionen i synnerhet har en stark ställning i det allmänna medvetandet på Åland, både i lagtinget och bland medborgarna. Ingen annan rättighet är lika stark och tydlig i Barnkonventionen som rätten till utbildning.
Redan i juli 2014 hade nuvarande lantrådet Katrin Sjögren, från liberalerna, dvs. samma parti som utbildningsminister Tony Asumaa, tydligt sagt under rubriken ’Åland behöver reformer’, att grundskolelagen bör revideras.
När den sittande landskapsregeringen tillträdde hösten 2015 lovade man i regeringsprogrammet att se över grundskolelagen. Lagen är mer än tjugo år gammal och alla partier är i princip eniga att den behöver revideras. I det nuvarande regeringsprogrammet är den första och främsta målsättningen inom utbildningsområdet att grundskolelagen revideras. Sittande regering menar där att ’förtydliganden beträffande elevvården, tillgängligheten och rätten till en trygg studiemiljö är nödvändiga’ och vidare att rättigheter för elever i behov av stöd och stödundervisning ska tydliggöras. I budgeten för 2016 bekräftades dessa målsättningar. Det kan välkomnas att regeringsprogrammet satte frågorna om rättssäkerhet i förgrunden.
Hur har arbetet med grundskolelagen framskridit under de senaste två åren?
Arbetet inleddes först i slutet av förra året (2016) då en parlamentarisk arbetsgrupp tillsattes. Ingen utredning gjordes inom utbildningsbyrån som grund för det fortsatta arbetet. I arbetsgruppen ingår följande ledamöter: Tony Asumaa, minister och ordförande, Camilla Andersson, Johan Ehn (tidigare utbildningsminister), Pia Eriksson, Sara Kemetter, Camilla Olin, Kerstin Renfors och Stephan Toivonen. Varför det tog ett år för att tillsätta en arbetsgrupp är det ingen som riktigt förstår.
Den parlamentariska arbetsgruppen gav i sin tur uppdraget tillbaka till utbildningsbyrån med instruktion om att utse fem sakkunniggrupper, den här gången utanför lagtinget. Dessa skulle ’se över olika delar inom skolans värld’. En sammanställning av gruppernas arbete kunde presenteras först i juni 2017 varpå utbildningsbyråns ansvarige tjänsteman lämnade sitt jobb utan att en efterträdare finns på plats. En genomgång av rapporten från de sakkunniga visar att det saknas grundarbete rörande rättssäkerhetsfrågorna.
Den åländska skollagstiftningen är undermålig både i jämförelse med finländsk och svensk lagstiftning och i jämförelse med internationell rätt. Det saknas på Åland en oberoende tillsynsinstans för skolan. Felaktiga beslut som tas inom skolan ska visserligen granskas på kommunal nivå, men nämnderna har inga maktmedel att rätta till uppenbart felaktiga och olagliga situationer. Landskapsregeringens skolinspektör må göra sitt yttersta, men är ensam och befinner sig i en rättsligt prekär ställning som både verkställande tjänsteman, som ska samarbeta med rektorer och kommunansvariga, och samtidigt som deras granskare.
Lagstiftning om mobbning saknas på Åland. Åland är dessutom ett litet samhälle, där det inte är ovanligt att ansvariga politiker, tjänstemän, elever, rektorer och lärare har olika vänskapsband och ömsesidiga beroenden. I övriga Finland gäller en annan ordning där beslut kan överklagas ytterst hos regionförvaltningsverket/länsstyrelsen. I Sverige finns Skolinspektionen som en oberoende myndighet, skild från Skolverket.
Stor otydlighet och rättsosäkerhet gäller på Åland rörande beslut (och icke-beslut) som tas inom skolan om elevernas ställning. Sådana beslut har stor betydelse för den enskilda elevens rätt till utbildning, såsom vilket stöd eleven behöver, hur mobbare ska hanteras osv. Juridiskt handlar det om oklarheten som finns mellan Grundskolelagens 50 § och 43 § i Grundskoleförordningen. Behovet av motivering av beslut som fattas inom skolans värld är en annan viktig aspekt. Dessa saker har ännu inte behandlats i det pågående arbetet.
Nu är ärendet återigen på lagtingets bord, utan att något lagförslag finns till hands. Utbildningsbyrån har även vänt sig till Rädda barnen för en barnkonsekvensutredning. Mycket litet är känt kring det nuvarande arbetet men målet är att en lagframställning ska vara klar först i maj 2018. Med den takt som hållits hittills och med bristen på juridisk grundanalys och politisk riktning finns det stor risk att ingen revidering kommer ske under nuvarande mandatperiod.
Det rådande läget tryggar inte elevers rättssäkerhet i den åländska skolan vilket strider mot grundlagen, Barnkonventionen och landskapsregeringens eget program. Kommer det här lagtinget och regeringen ta fram en mer rättssäker skollag för barnen på Åland?
Sia Spiliopoulou Åkermark,
Jurist, docent i folkrätt och förälder
