SÖK
MENY
Runar Karlsson har rätt, det behövs ingen kriskommunlag
Av konstitutionella skäl. Kommuner på Åland har kommunalt självstyrelse. Varje enskild kommun ska ta ansvar för sin egen verksamhet. Även den ekonomiska planeringen. Ekonomin ska gå ihop, på kort sikt och på lång sikt.
Kommunerna har beskattningsrätt och därmed också instrument att påverka sina inkomster. Kommunens styrelse och fullmäktigen har i det kommunala självstyret skyldigheten att anpassa inkomsterna till utgifterna. Eller som för normalt ansvarsfullt tänkande personer, anpassa utgifterna efter inkomsterna.
Kommunernas självstyre skyddas genom konvention, om att nationell lagstiftning (och lagtinget på Åland) inte får införa reformer som driver de självständiga kommunernas kostnader, med mindre än att med nationella medel bidra till finansieringen, så att en kommun med given skattekraft, på grund av reformer, inte ska behöva höja kommunalskatten för att klara sina lagstadgade åtaganden.
Det kommunala självstyret förutsätter att den enskilda kommunens styrelse och fullmäktige är kompetenta att sköta kommunens ekonomi. Den enskilda kommunen ska planera sin ekonomi så att kommunens ekonomi på lång sikt går ihop.
Drabbas kommun av plötsliga ökningar av kostnader, exempelvis dyra omsorgsfall eller barnskyddsärenden, så ska kommunen justera sina ekonomiska planer så att kommunens ekonomi ändå går ihop på sikt. Kommunen måste justera sina ekonomiska planer och om nödvändigt, öka inkomsterna, höja skattesatsen, så att ekonomin går ihop på lång sikt. Under tiden så tvingas kommunen gå till banken för att klara sin likviditet.
Det är konsekvenser av det kommunala självstyret. Om enskild kommun, hamnar i ett ekonomiskt utsatt läge, blir en ”kriskommun”, så beror det på att kommunstyrelse och kommunfullmäktige är inkompetenta.
Så länge kommuner är självstyrande så måste kommunerna lösa sina ekonomiska åtaganden själva. Det är den mest centrala i tanken om kommunalt självstyre.
Det är kommuninnevånarna som själva ska stå för kostnaderna för kommunens åtaganden inom ramen med de statsstöd och landskapsandelar som följt med beslutade nationella reformer, enligt konvention om skydd av den det kommunala självstyret.
Dilemmat är att det finns inkompetenta förtroendevalda i kommunerna, som inte fullt ut förstår vad det kommunala självstyret innebär.
Därför borde en fungerande övervakning/tillsyn av hur kommunerna sköter sin verksamhet införas. En tillsyn som säkerställer att nödvändiga beslut fattas så att kommunen inte hamnar i ekonomiskt utsatt läge (jämför aktiebolagslagen, krav på kontrollbalansräkning, då hälften av aktiekapitalet är förbrukat).
Om kommun inte klarar av att fatta de beslut som krävs, så ska regeringen ha befogenhet att införa tvångsförvaltning av kommun med inkompetent ledning. Tvångsförvaltning ska pågå tills den aktuella kommunen har återställt kompetensen i sina beslutande organ så att ekonomin återigen kan bli hållbar.
Ett första steg mot tvångsförvaltning är att skärpa revisionsfunktionen i kommunerna. Att ge revisorerna lagstadgad skyldighet att granska och påvisa brister i det kommunala beslutsfattande som på sikt kan leda till ekonomiskt utsatt läge. Och att revisorerna är skyldiga att till tillsynsmyndighet/regeringen, rapportera brister. Återkommande brister som inte åtgärdas av kommunen självt kan/ska leda till tvångsförvaltning.
Tanken, som kriskommunlagen baseras på, att andra fullt fungerande kommuner, ska tvingas ta ansvar för en kommun som har en inkompetent ledning, är fullständigt befängd. Likaså är tanken, att regeringen ska bistå med stöd till inkompetent skötta kommuner, lika befängd.
Så jo, Runar Karlsson har rätt, det behövs ingen kriskommunlag. Det behövs en lag om tillsyn och övervakning av hur kommunerna sköts och en lag om tvångsförvaltning under en övergångstid tills kommunens kompetens att sköta sig själv har återupprättats.
Det behövs också en politisk vilja att på lagtingsnivå hedra de kommunal självstyret genom att följa konvention om att skydda kommuners ekonomi när nya, för kommunerna kostnadsdrivande reformer, införs.
Bengt Hagström
Mångstekta
