Samhället blir inte bättre av ökad politisk styrning
Makten centraliseras allt mer och allt blir mer centralpolitiskt styrt. Så är det i våra grannländer i Norden, i EU och tyvärr även på Åland. Politiker ska i allt större utsträckning styra i näringsliv, familjeliv, utbildning, miljö, kultur, hälsa, jordbruk, energi, våra värderingar, ja listan blir bara längre.
Det finns de som argumenterar för att utan politisk styrning utvecklas inte samhället, för människor kan inte enas om någonting. Det var min övertygelse också tills jag insåg att det är skillnad på politik och verklighet.
I det verkliga livet verkar det tvärtom relativt enkelt att komma överens med de flesta om det mesta, särskilt när både jag och andra förstår att det handlar inte om att jag vill bestämma över dem eller att de ska bestämma över mig. Det verkar som att friheten att få styra över sitt liv verkar vara något de flesta kan enas om är värdefullt. Enda sättet att uppnå det är att avreglera politiskt inflytande och bestämmande över våra liv.
Jag önskar inte att någon politisk sida, ideologi eller parti ska fortsätta expandera sitt styre på bekostnad av min frihet. Jag tror inte att samhället blir bättre för oss med ökad politisk styrning. Det är min övertygelse att ett samhälle byggs från individen och uppåt, inte från politiker och nedåt.
Det är den fria individen som med egna beslut och livsval kan gynna både sig själv, sina medmänniskor, sin verksamhet eller sitt jobb och sedan möjligtvis samhället i stort. Jag är inte annorlunda i att jag har mina personliga värderingar, visioner om livet, motivation och intressen och eftersom det finns de som inte delar dessa känns det inte rätt att jag ändå i detalj ska kunna styra över dem i maktposition, för jag önskar ju inte att någon annan gjorde detsamma mot mig.
Jag vill inte bli dömd och reducerad till att jag tillhör ”rätt grupp” eller ”fel grupp” eller att jag bara betraktas som en röst i det som refereras till det politiska spelet. Det känns ovärdigt och som ett destruktivt system som inte inger vare sig förtroende eller hopp.
Jag har saknat det perspektivet på makt och politik i den allmänna debatten och väntat på att det ska lyftas av någon annan men känner att väntan är förgäves. Jag tror att i praktiken avreglera och öka individens valfrihet är vad som kommer ge oss ett försprång i dessa tider och under de utmaningar vi nu alla upplever och som kanske kan bli ännu svårare i framtiden. Jag tror inte jag är ensam om att känna att det här är viktigt och därför kandiderar jag till lagtinget som en av flera vägar till att stå upp för friheten.
VICTORIA JOHANSSON (OB)