Onsdagen den 14 december inleddes den hittills viktigaste processen vad gäller byggande av den havsbaserade vindkraften. OX2 inbjöd till diskussion angående samrådsunderlaget som skall ligga till grund för miljökonsekvensbedömningen.

Uppslutningen var cirka 20 personer, OX2 hade mera folk på plats för att ta emot förslag och synpunkter. Ålänningarna verkar inte vara speciellt intresserade av vindkraftparkens miljöpåverkan.

Innan man ens har börjat diskutera vilken miljöpåverkan parken kommer att ha, för att inte tala om varför den skall producera vätgas åt tyskarna fick landskapsregeringen samtycke till att få arrendera ut 1000 kvadratkilometer av landskapets vattenområden. Man kan ju bara hoppas att planerna på en gasledning till Tyskland i havet gjordes innan sprängningen av Nordstream och att man kanske tar sig en funderare på hur klokt ett sånt projekt är.

Miljökonsekvensbedömningen (MKB:n) gäller ju också bara vindkraftparken och inte landanslutningarna. Det kunde kanske beskrivas som att bygga Finlandskabeln i havet utan landanslutningar, men får man tillstånd att bygga parken kan man ju sälja vidare. Nämnas kan att enligt statistik från Finska vindkraftföreningen över ägandet av vindkraftparker i Finland så äger inte OX2 ett enda vindkraftverk i Finland.

MKB:n angående parken är ju en åländsk angelägenhet och LR är lätta att handskas med. Anslutningarna kräver godkännande av både finska och svenska myndigheter eftersom alternativet att göra anslutningarna enbart till Åland knappast är en lösning.

Det skall bli verkligt intressant när Ilmatar presenterar sitt samrådsunderlag. Kommer dom att ta med landanslutningarna eller inte? Anna Häger säger ju att Ilmatar tänker äga det dom bygger, vi får väl se.

I en insändare skriver hon en del som är sanningar med modifikation. Att man inte rivit någon havsbaserad vindkraftpark är nästan sant. I Isselmeer i Holland har energibolaget Nuon rivit fyra havsbaserade vindkraftverk. Man lämnade dock undervattensdelarna (i strid med EU:s direktiv) kvar med hänvisning till att borttagandet kunde skada närliggande fördämningar, något som man säkert glömde att nämna när man byggde parken.

Att vingarna inte skulle slitas är också lite konstigt med tanke på att Vestas har utvecklat en robot för att reparera slitage på vingarna. Dessutom håller Ilmatar och Exilion Tuuli på att byta 45 blad på vindkraftverk byggda 2013-2014.

Låt oss till sist räkna lite. Ett blad till ett 16MW vindkraftverk är 123 meter långt och väger 50 ton, alltså 150 ton/vindkraftverk. Med 500 vindkraftverk blir det 75 000 ton vingar. Om slitaget är försumbara 0,1 procent handlar det om 75 ton som som slits från vingarna och hamnar i havet (gelcoat, glasfiber och epoxi).

Det motsvarar nästan 40 miljoner korkar från plastflaskor som miljöorganisationerna anser som ett problem.

ÅKE GUSTAFSSON

Mer läsning

Arsim Zekaj efter Camilla Gunells besked: ”Det blir stora skor att fylla”

Tyck till om Nya Åland – vad är bra och vad är dåligt?

Gratisbuss transporterar årets skördefestbesökare