SÖK
MENY
Sans i smördebatten
I onsdagens Nyan fanns två insändare om smör. Åsikterna var diametralt motsatta, men den gemensamma nämnaren var avsaknaden av ett vetenskapligt perspektiv. Den ena var ett hejdlöst antropomorfiserande och baserad på livsåskådning. Den andra stödde sig på en person som utsetts till Årets Förvillare år 2000. Så vad är sanningen?
Officiella kostråd bör stå på en vetenskaplig grund och kan sedan ligga till grund för personliga avväganden. Sant är att en överdriven konsumtion av hårda animaliska fetter inte är bra. Med reservation för att studier på kost är extremt svåra att göra så finns det ändå en vetenskaplig konsensus om detta.
Att diskutera utifrån ett ”naturlighetsperspektiv” leder ofelbart fel. Allt som är ”naturligt” är inte bra och allt som är framställt genom maskinella eller kemiska processer är inte dåligt och som alltid måste man se till mängder, nytta och risker.
Så vi bör äta mindre mängder animaliskt fett, mera frukt och grönsaker, mindre mängd rött kött, mera fisk, men det betyder inte att vi måste SLUTA äta den goda innerfilén eller steka i smör. Det hela behöver inte basera sig på ytterligheter, utan insikten att det är mängderna som gör det.
Finns det överhuvudtaget någon, utan enstaka övervintrande LCHFare, som brer smör på brödet? Enligt SCB är konsumtionen av margarin dubbelt så hög som smörkonsumtionen vilket kanske visar på något. Själv använder jag raps- eller olivolja till aioli, smör till bakning och viss stekning (gärna ÅCAs utmärkta), medan jag brer mina mackor med en smör-växtoljeblandning för smakens skull. Jag tycker att våra elever kunde få göra detsamma.
Skolmaten är viktig, om barnen skippar maten i skolan för att i stället kalasa på munkar och energidrycker är vinsten noll.
ANDERS GUSTAFSSON
