SÖK
MENY
Semester ja, men på vems bekostnad?
I en insändare kritiseras jag för att inte begripa hur tungt det är att vara bonde. Jag antar att kritiken beror på att jag i lagtinget ifrågasatt skattebetalarnas skyldighet att finansiera utgifterna för avbytarservicen inom lantbruket.
Bakgrunden till min kritik är att lagtinget fått ett lagförslag som berör avbytarservicen. En verksamhet som kostar samhället betydande belopp. För år 2009 är det budgeterade beloppet 845.000 euro.Lantbrukarna själva betalade 26.000 euro för denna service. I servicen ingår rätt till årsledighet, veckoledighet och vikarieledighet. Hittills har lantbrukarna inte betalat något för årsledigheten. Nu föreslås att lantbrukarna också skall betala en mindre avgift för årsledigheten, 15 euro per dag.
Min invändning mot systemet är inte den att lantbrukarna och särskilt mjölkbönderna inte behöver sina lediga dagar. Frågan är om det är samhället som skall finansiera verksamheten. År 2008 tog 136 lantbrukare ut 4.089 dagar i årsledighet (30 dagar per lantbrukare och år). Dessutom beviljades samma 136 lantbrukare 184 dagar i veckoledighet och 1.540 dagar i vikarieledighet.
Löntagarna och företagarna deltar i finansieringen av sin semester. En tid fanns ett stöd för småföretagares semester men det har försvunnit eftersom nästa ingen pga av byråkratiska villkor kunde utnyttja sin rätt. Enmansföretag har av naturliga skäl ytterst svårt att ta ut semester och katastrofen hotar om någon sjukdom slår till.
Det är en viktig jämlikhets- och rättviseprincip att behandla alla lika. I det perspektivet finns det starka motiv för att ifrågasätta avbytarsystemet finansiering. Jag tror säkert att lantbrukarna behöver avbytarservice och att deras arbetsbörda är stor men är det löntagarnas och företagarnas sak att finansiera verksamheten eller är det lantbrukarnas eget ansvar. Det är det som är frågan.
Vänliga hälsningar
Barbro Sundback
