Skattegränsen och kommunikationerna
Kommunikationerna till och från Åland samt skattegränsen är kanske dagens hetaste debattämnen. Främst de livsviktiga kommunikationerna till Sverige har det senaste året försämrats kraftigt och priserna har stigit. Byråkratin kring skattegränsen har blivit ohållbar för oss företagare med höga kostnader och arbetsbörda. Kostnader som sedan måste tas ut på kunderna. Vad kan och ska politiken göra åt detta?
På skattegränsen finns det tyvärr inga snabba och enkla lösningar. En möjlighet till omförhandling av Ålandsprotokollet har skjutits ned av sakkunniga inom EU. Det får betraktas som ett enkelt populistiskt förslag i dagsläget. Att offentligt finansiera förtullningstjänster via till exempel. Åland Post kan vara en god kortsiktig lösning, men är ohållbar på lång sikt. Vi behöver gå till botten av problemet, som ligger hos den finska tullen samt Finlands regering. Vi måste få smidiga system som maximalt kan betraktas som en formalitet. Där krävs ett idogt arbete från ansvarig minister och tjänstemän som nästan borde bosätta sig i Helsingfors tills problemet är löst. Smidighet vinner alla på.
Kommunikationerna går hand i hand med skatteundantaget. Utan detta kan vi räkna antalet anlöp på en hand, samtidigt som priserna stiger. Från politiskt håll måste vi dock konstruktivt arbeta med incitament för att trafiken mot Sverige ska återgå till en god nivå. Detta kan göras på olika sätt. Att slå ihop hamnarna under ett enda bolag kunde möjliggöra slopade hamnavgifter för vissa allmänviktiga rutter. Man bör bedriva aktiva diskussioner med befintliga aktörer samt aktivt locka till sig nya. Skapa en god grund för marknaden helt enkelt. En utökad skattebehörighet kunde här vara ett viktigt verktyg, då allmännyttiga tjänster kunde göras avdragsgilla.
Att äventyra förutsättningarna för fortsatta kommunikationer riskerar isolera Åland ytterligare. Vägen framåt är långsiktigt, realistiskt och framåtsyftande samarbete som är lyhört både mot näringslivet samt ålänningarna.
MICHELE FERRARI (LIB)