Skilj på fakta och anekdotiska påståenden
Vi uppskattar att debatten om hemundervisning önskas föras med fokus på forskning och fakta, men tyvärr präglas repliken från Anders Gustafsson av misstänkliggöranden snarare än saklig analys. Låt oss därför reda ut några missförstånd och klargöra vad forskningen faktiskt säger.
Gustafsson använder anekdotisk bevisföring när han lyfter fram ett enskilt fall av missförhållanden i samband med hemundervisning i USA, med flera miljoner hemundervisare. Sedan applicerar han detta på Åland, vilket är både ohederligt och irrelevant. På Åland är dessutom hemundervisning noggrant reglerad, med krav på att barn följer den åländska läroplanen och genomgår regelbundna kunskapsuppföljningar, till skillnad från i USA. Det finns ingen evidens som tyder på att hemundervisade barn här skulle vara utsatta för sociala missförhållanden i högre grad än andra barn.
Att en del studier har metodologiska svagheter är en självklarhet inom all forskning, men det förändrar inte det övergripande mönstret i resultaten. När man kontrollerar för socioekonomiska faktorer visar studier fortfarande att hemundervisade barn i genomsnitt presterar ungefär lika bra eller bättre än sina skolade jämnåriga på standardiserade tester. Detta är en trend som återkommer i flera metaanalyser och forskningsöversikter.
Självklart påverkas utfallet av föräldrarnas engagemang och undervisningsmetod. Hemundervisning fungerar bäst när föräldrar är aktiva, följer en genomtänkt läroplan och anpassar undervisningen efter barnets behov – vilket är just vad åländska hemundervisande familjer gör.
Det finns även studier på att hemundervisning ger dåliga resultat när den är oplanerad och påtvingas familjer mot deras vilja, såsom under coronapandemin i många länder. Hemundervisning är därför inte lösningen för alla, precis som att skolan inte heller är det, utan båda alternativen behövs för att komplettera varandra så alla barn kan få bästa möjliga utbildning.
Det finns inga belägg för att hemundervisande föräldrar på Åland systematiskt skulle undanhålla sina barn viktiga ämnen. Tvärtom måste alla barn följa läroplanen och genomgå regelbundna kunskapskontroller. Bara för att någon önskar att en läroplan reformeras lite innebär det inte att den inte följs – lika lite som att en person som vill reformera skattesystemet vägrar betala skatt.
Ja, hemundervisande familjer har ofta en annan socioekonomisk profil än genomsnittet. Men det betyder inte att forskningsresultaten i sig blir ogiltiga – det visar snarare att föräldrarnas engagemang och förutsättningar spelar stor roll i barns skolgång, oavsett utbildningsform, precis som Gustafsson själv konstaterar. Det centrala är att forskningen visar att strukturerad hemundervisning ger goda resultat, vilket Guterman & Neuman publicerade 2019 med demografiskt hänsynstagande.
Vidare är det anmärkningsvärt att Gustafsson hänvisar till en sammanställning i The Journal of Educational Alternatives (2020), som i själva verket bekräftar att hemundervisning ofta fungerar väl när den är genomtänkt och väl genomförd. Den understryker att Ray är den mest aktiva forskaren över tid och med de största studierna inom hemundervisning. Därtill understryks också att de akademiska resultaten bland hemundervisade elever antingen är likvärdiga eller bättre, beaktat den samlade tillgängliga forskningen. Det tyder på att Gustafson egentligen inte drivs av att belysa forskningsläget, utan snarare vill misstänkliggöra hemundervisare utifrån ideologisk grund.
Hemundervisning på Åland är välreglerad, följer läroplanen och kontrolleras regelbundet. Under sådana förutsättningar visar forskning att hemundervisade barn har likvärdiga eller bättre akademiska och sociala utfall än skolade barn. Vi välkomnar en fortsatt dialog om hur hemundervisning kan komplettera skolan. Båda undervisningsformerna behövs, men låt oss hålla oss till fakta snarare än svepande misstänkliggöranden.
LINNEA ALM
ECKERÖ
ANNA-PIA SANDSNÄCKA
LUMPARLAND