SÖK
MENY
Slagrutan fortfarande humbug
I tidningen Ålands bilaga Hem&Bygg 9 februari 2007 berättas om ett hus i Lumparland. För att undvika vattenådror och farlig jordstrålning hade man byggt huset efter slagrutans utslag. Jag hade en del synpunkter på innehållet i reportaget men befann mig vid tillfället utomlands och kunde först senare lämna mina funderingar till tidningen Åland, som dock har valt att inte publicera dem.
Det är inte bara somliga som inte tror på de här lärorna, vi är många. Vetenskapen har sedan länge känt till de fysiska krafter som påverkar alla typer av slagrutor, och sedan mitten av 1800-talet även det neurologiska fenomen som utlöser utslaget och som går under namnet ”idémotorisk reflex”. Beträffande vattenådror vill jag citera ett par uttalanden av Jesper Jerkert, civilingenjör i teknisk fysik vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm:
”Gamla slagrutemän hade den uppfattningen att vattenådror pulserade lika som blodsystemet i vår egen kropp. Numera är den uppfattningen sedan länge övergiven inom vetenskapen. Geologerna vet i dag att grundvattnet är mycket jämnare fördelat i marken, och att det endast vid speciella jord- och berggrundsförhållanden kan bildas skikt eller kanaler som börjar likna ”vattenådror.”
” Min egen uppfattning är att folkloristiska eller religionsvetenskapliga undersökningar mycket väl kan vara motiverade. Det vore dock bortkastade pengar att satsa på forskning som syftar till att ta reda på om slagrutan fungerar. Den frågan är sedan länge avgjord.”
De troende framhåller gärna att kännedomen om jordstrålning är en ”urgammal kunskap” som fanns redan i det gamla Kina i form av ”draklinjer”. Draklinjerna slingrade sig emellertid i oregelbundna bukter genom landskapet, medan Curry- och Hartmanlinjerna påstås vara räta linjer som möts i räta vinklar.
Det finns inget känt samband mellan kinesernas draklinjer och dagens läror om jordstrålning. I själva verket är de här lärorna inte äldre än vad jag själv är. De första uppgifterna om jordstrålning dyker upp på 1930-talet i Tyskland. En av de första gångerna den omtalas i Sverige var i en artikel om slagrutan i tidskriften Året Runt nr 9 1946.
Den artikel de troende ofta hänvisar till publicerade Curry år 1952, och då skedde det inte i något vetenskapligt sammanhang utan i den alternativmedicinska tidskriften Hippokrates. Han tyckte sig ha märkt att vissa patienter som inte tillfrisknade som de skulle efter operationer låg längs vissa linjer i sjuksalarna. Han nämner ingenting om vad dessa linjer bestod av, varken jordstrålning eller magnetfält. Inte heller berättar han hur han lokaliserat linjerna, han nämner således inte slagrutan eller något annat instrument. Att Curry- och Hartmanlinjerna skulle vara någon form av strålning eller magnetfält, som går att lokalisera med tillhjälp av slagruta, vinkelpekare eller radioteknisk utrustning är senare påfund.
Vilket värde vetenskapen tillmäter de här lärorna framgår av att jag ännu inte lyckats finna en enda ordlista eller ordbok, och inte ett enda lexikon eller uppslagsverk som överhuvudtaget skulle nämna vare sig Curry, Hartman eller ordet jordstrålning.
En utmärkt beskrivning av de här fenomenen finns i boken Vetenskap eller villfarelse av Jesper Jerker och Sven Ove Hansson (red.) utgiven på förlaget Leopard. I boken kommenteras även journalisternas ansvar i sammanhanget, och jag citerar några exempel:
– …”mediernas uppgift är inte att citera olika ”experter” vare sig de är astrologer eller astronomer, utan att granska ”experterna”, bedöma deras trovärdighet, analysera argumenten och ställa besvärliga frågor. Detta kan man ofta göra utan omfattande specialkunskaper, men man måste vara naturvetenskapligt allmänbildad…”
– …”majoriteten av den journalistkår som anser sig vara (och oftast är) kompetent att bedöma komplicerade sociala och ekonomiska frågor eller analysera och bedöma kulturella strömningar och enskilda konstverk, saknar helt verktyg för att göra ens elementära bedömningar på det naturvetenskapliga området.”
– … trist, och potentiellt farligt, eftersom man genom att inte ens försöka att skilja mellan etablerad vetenskap, mer eller mindre välgrundade hypoteser och fria fantasier, faktiskt bidrar till att legitimera ren vidskepelse.”
Läkaren och författaren P.C. Jersild recenserade boken i Dagens Nyheter och skrev:
”Man skulle önska att Vetenskap eller villfarelse bleve obligatorisk läsning på alla gymnasier. Gärna också på Journalisthögskolan.”
Ronald Holmén
