Socialdemokraternas politik inte bara hotar ålänningarnas välfärd, den är direkt oansvarig och skickar fakturan till kommande generationer. Socialdemokraterna säger sig alltid värna om de svaga i samhället och de mjuka värdena, med ett tonläge som skvallrar om både högmod och ensamrätt. Det är enkelt att driva politik om man aldrig behöver ta ekonomiskt ansvar, aldrig prioritera eller hålla sig inom verklighetens ramar. Den socialdemokratiska fördelningsprincipen är enkel, allt får kosta, kosta vad det kosta vill, fakturorna får någon ta hand om. Pandemin verkar ha startat upp valkampanjandet extra tidigt och suddat ut det socialdemokratiska minnet av en åländsk offentlig ekonomi i stora svårigheter. Socialdemokraterna har själva suttit med i flera regeringar som brottats med budgetunderskott till en gräns där det offentliga Åland nu tvingas låna för att hantera driften. Det lånebehovet har påskyndats, men inte uppstått på grund av pandemin. Efter att ha följt Socialdemokraternas politik från ringside känns den oärlig på många sätt, den har långt ned till den folkliga myllan. Den tar inte hänsyn till de svaga, den har ett egensyfte som går ut på att lyfta partiet utan hänsyn till följderna. Det är en populism som aldrig tidigare synts så tydligt på Åland.

Det nu Socialdemokraterna trummar ut som ett mantra är att banklån är lösningen på alla problem. De hävdar att alla länder lånar och att det är dumt att inte skapa framtidstro via krediter. Åland kan inte låna sig ur sina strukturella och ekonomiska problem. Åland har kommit ur en global högkonjunktur med avsevärda underskott och denna härdsmälta i den offentliga ekonomin går inte att kyla ner via banklån. Åland har mycket begränsade resurser att hantera en växande ”statsskuld”, att påstå något annat är fel. Vi har i decennier levt över våra tillgångar och inte varit tillräckligt noggranna över utgiftssidan, det fungerar så länge intäktssidan går upp, men sedan blir det tvärnit. Att nu göra som Socialdemokraterna och bedriva en oansvarig och cynisk politik är inte vad Åland behöver. Att marknadsföra banklån som lösningen för den åländska välfärden kanske ger kortsiktig framgång för partiet, men i det långa loppet urholkar den hela det åländska välfärdssystemet. Den som kommer att drabbas först av en socialdemokratisk lånepolitik är de ekonomiskt svaga, långtidsarbetslösa, sjuka, miljöarbete, utbildning och övrigt som bygger framtid. Att vägra se Ålands grundläggande utmaningar riskerar skuldsätta ålänningarna i snabb takt. Jag vet inte hur Socialdemokraternas lånekalkyl ser ut. På vilken rad i en budget med ett 40 miljoners underskott ska avbetalning av lån läggas in? Å andra sidan är detta inget som bekymrar Socialdemokraterna.

Det är alltid någon annan som får betala, någon annan som får ta ansvaret och reda upp. I bakvattnet av Socialdemokraternas lånepolitik följer skattehöjningar, nya avgifter och en underfinansierad välfärd. En vardag som försämrar tillväxt, konkurrenskraft och attraktionskraft. Försämrar företagande, ökar utflyttning och minskar inflyttning vilket på sikt skapar oerhörda konsekvenser och blir systemhotande. Socialdemokraterna behöver bli ärliga i sin ansvarslösa politik. Ett samhälle beroende av lån blir hårt och med små möjligheter att lyfta de svaga. Jag vill bygga ett Åland med människorna i centrum och där är en sund ekonomi grundbulten. Därför finner jag Socialdemokraternas valkampanj både osmaklig och egoistisk, för det är ålänningarna som får stå för kampanjnotan.

JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)

Mer läsning

Camilla Gunell i klimatdebatten: ”Vi måste lämna den svartbruna vägen”

Personbiljetter kan införas på skärgårdsfärjorna

S och MSÅ i ordfajt om regeringsförhandlingarna