SÖK
MENY
Spela inte skattehasard!
Vid stadsfullmäktiges senaste budgetdebatt hävdades än en gång från fs-håll, att det ”egentliga skatteöret” ligger betydligt högre än beslutade 16 procent, eftersom landskapet tagit på sig de tunga posterna för hälsovård och gymnasialstadieskolor, vilka på fastlandet sköts av kommunerna.
Man fick det nästan att låta som om Mariehamnarna är utsatta för ett överhögt skattetryck, trots det i jämförelse med andra låga skatteöret!
I varje fall menade man, att serviceproduktionen i Mariehamn är ineffektivare än på annat håll, eftersom vi på kommunal nivå här producerar mindre för nästan samma pengar.
Är det verkligen så? Nej, våra kommunalt anställda producerar nog lika effektivt som på annat håll. Enligt min mening är det i första hand den höga kvaliteten hos oss som kostar.
Det är allmänt omvittnat att kvaliteten här är på synnerligen hög nivå. Under min tid som utbildningschef fick jag gång på gång höra av sakkunniga utomstående att skolan här har resurser som vida överstiger vad man får på annat håll. Lokaliteterna är ypperliga, lärarresursen per elev är hög och så vidare.
På samma sätt är det också på andra områden, barnomsorg, äldreomsorg, fritidssektorn och så vidare. Och som pricken över i får vi dessutom åka buss helt gratis, vilket är en imponerande miljösatsning och av social betydelse för många.
Denna höga kvalitet får vi alltså, trots att skattetrycket här är lägre än på de flesta andra håll i landet.
Detta har vi i sin tur det för Åland förmånliga klumpsummesystemet att tacka för. Klumpsumman räcker alltså också till för att på ett mycket kvalificerat sätt sköta två tunga och viktiga uppgifter som annars skulle belasta kommunerna.
Att man under sådana omständigheter i tydligen allt vidare kretsar fantiserar om att spola klumpsumman och ta på sig bördan av ett på bräckliga grunder vilande eget skattesystem är för mig en gåta.
Man negligerar utan att blinka konkreta utredningar, bland annat av landshövding Peter Lindbäck, som visar att det finns stor risk för en betydande försvagning av skatteutfallet, om man avstår från klumpsumman. Som bekant är skatteunderlaget litet, ca 26000 personer, och den enda tunga näringslivssektorn, sjöfarten, är konjunkturkänslig. Dessutom behöver sjöfarten redan nu stöd av en storleksklass som i ett eget skattesystem skulle sluka en betydande del av inkomsterna.
Det senaste är som bekant utspelet om plattskatt, som mest gynnar de redan rika, och som ytterligare skulle vidga klyftorna i samhället. Ett sådant populistiskt utspel förstör dessutom chanserna att vinna förståelse för reformer där de verkligen behövs.
Man ägnar sig åt ett slags euforisk, romantiserande övertro på att ett eget skattesystem skall leda till en klokare politik. Genom att slippa den försoffande tryggheten skärps beslutsfattandet och genom knapphet skärps sinnets stål, tycks man mena.
Den mesta erfarenheten pekar emellertid åt ett helt annat håll. Knapphet leder oftast till frustrerat och aggressivt beteende och de som inte är verkligt starka blir överkörda.
Jag har svårt att tro att den stora majoriteten ålänningar vill ge sin in i det hasardspel som ett helt eget skattesystem kommer att innebära. Vill vi verkligen riskera vår position som ett av världens mest välmående samhällen? Vill vi riskera den trygghet vårt nuvarande system ger oss?
Det är faktiskt den av skatteromantikerna så förkättrade klumpsumman som ligger till grund för vårt välfärdssamhälle.
Och vad klokt beslutfattande beträffar, så håller jag helt med den skärpta fs:are som i en debatt påstod att ”man måste använda trubbigt våld för att få mig att tro att det inte går att använda pengar kreativt om man inte kan påverka inkomsterna”.
Att klokt, kreativt och självständigt fördela de resurser som kommunalskatten och klumpsumman ger oss, är en stor och krävande uppgift. Vårt självstyre ger oss möjligheter att helt självständigt utveckla och slå vakt om den trygga välfärd som vårt nuvarande system så framgångsrikt är en garant för.
Låt oss ta oss an denna spännande utmaning i stället för att bygga skattedrömslott på en smal och osäker grund.
Sten-Erik Abrahamsson
