Finlands högsta juridiska organ, Högsta domstolen (HD), blir alltmer oberäknelig. Med tilltagande politisering synas självstyrelsen med allt skarpare blåvita glasögon i stället för den självklara objektivitet som ska förväntas av den högsta lagtolkande instansen i en västerländsk demokrati och rättsstat.

Det grundläggande syftet med den åländska lagen om näringsrätt och näringstillstånd är att trygga och skydda vårt svenska språk. Hittills har det skett på ett indirekt sätt med krav på att en klar majoritet av styrelsemedlemmarna i ett bolag ska inneha hembygdsrätt. Nu vill Ålands lagting tydliggöra syftet genom att skriva in språkkraven direkt i lagtexten.

I stället för åländsk styrelsemajoritet ska utomåländska bolag garantera betjäning och varudeklarationer på svenska för att få verka på Åland. Allt helt i enlighet med självstyrelselagens bestämmelser och syfte kan tyckas. Men nej.

Språkkravet strider mot EU-lagstiftningen, anser HD, eftersom det medför ”oproportionerliga inskränkningar” i den fria rörligheten inom unionen. Va? På vilket sätt skulle kravet på betjäning och varudeklarationer på svenska vara mer diskriminerande än det nuvarande kravet på att 2/3-delar av bolagsstyrelsen måste inneha åländska hembygdsrätt? I så fall är väl det uttryckliga språkkravet mer i samklang med självstyrelselagen än regleringen av styrelsens sammansättning.

Sett ur ett vidare juridiskt perspektiv blir HD:s uppfattning om vad som strider mot fri rörlighet för EU-medborgare ännu mer inkonsekvent:

Hur kan det i så fall vara helt ok att Finland benhårt håller fast vid krav på finländskt medborgarskap för att ens kunna söka åländsk hembygdsrätt? Det är väl ur EU-rättslig synvinkel ännu mer diskriminerande mot den fria rörligheten för unionens medborgare.

Att HD har en dold, finsk politisk agenda blir allt tydligare. I det här fallet verkar domarna inom Finlands högsta juridiska ämbete genom att hänvisa till EU-lagstiftningen bygga broar för den skenande förfinskningen i Finland till Åland, i stället för att slå vakt om ålänningarnas internationellt förankrade autonomi enligt självstyrelselagen.

Dessutom är inte HD högsta uttolkare av EU:s lagstiftning. Den rätten har EU-domstolen. Ur rättssäkerhetssynpunkt räcker det således inte med att HD anser att det är ”uppenbart” att den åländska lagen står i konflikt med EU-rätten. Det ska EU-domstolen avgöra.

Nästan lika illa är att det granskande samrådsorganet Ålandsdelegationen kommer fram till samma slutsats men med hänvisning till att språkbestämmelserna strider mot Finlands grundlag om förbud mot diskriminering. Att grundlagen gång efter annan anses stå över självstyrelselagen innebär en tilltagande urholkning av Ålands konstitution, det vill säga den grund som hela vårt åländska samhälle vilar på sedan 100 år.

I det här fallet slår såväl HD som Ålandsdelegationen in en spik i den största och mest känsliga självstyrelsenerven:

Vårt svenska språk.

I stället för en modern, utvecklad självstyrelselag som 100-årsgåva fortsätter Finland att skicka trojanska hästar i syfte att härska och söndra. Man kan bara hoppas att gemene ålänning får upp ögonen, inser allvaret, hotet och agerar innan det är för sent.

OVE ANDERSSON

Mer läsning

Kyrkoråd fick rätt i besvär

Ny arbetsgrupp ska ta arbetet med självstyrelselagen framåt

Finland vill strypa 25 miljoner i utsläppsintäkter till Åland