SÖK
MENY
Staden håller ingångna avtal
Staden har hävt hyreskontraktet med Mikael Andersson (MA), som drev serveringen ”Eat” på av staden hyrd mark under ett antal år, 15? Ja, MA hade inte levt upp till kontraktets villkor åtminstone i fråga om öppethållningstider och sannolikt också övriga villkor. Detta har fastställts i domstol och så långt är allt väl.
Men det slutar inte där; pacta sunt servanda anser staden och trots att vår lagstiftning innehåller åtskilliga stadganden som modifierar eller upphäver denna princip vidhåller man på sitt krav på konfiskering av konstruktionerna på det av MA hyrda området till ett värde av 215.000 €. Summan kan diskuteras och har naturligtvis ifrågasatts av staden; klart är dock att det rör sig om ett för hyrestagaren ansenligt belopp. Har MA tillfogat staden ekonomiska förluster som på något sätt skulle göra detta krav rimligt? Nej, från man anför helt sonika att kontraktet berättigar dem till konfiskering och finner då inget skäl till att inte till fullo hävda sin rätt. Om domstolen mot förmodan finner dessa krav rimliga förblir det ändå en pyrrusseger eftersom den frapperande bristen på etik inte gynnar stadens image och intressen på sikt.
Ja, MA gjorde ett misstag när han skrev under detta avtal; men det var inte han som författade den orimliga paragraf som föreskrev konfiskering vid avtalsbrott; och att bestämmelserna rent mänskligt inte var möjliga att efterleva måste ha varit uppenbart även för staden då man sammanställde dokumentet. Staden har hyrt ut andra områden för näringsverksamhet, men har standardparagraferna där varit lika påtagligt ojämlika som de i MA:s kontrakt? Om inte, vilket är det sannolika, så varför använde man då sådana i detta fall i strid med principen om att behandla olika avtalspartners likvärdigt?
Stadens upplägg för uthyrning av mark för affärsrörelse ger i detta fall intrycket att syftet varit att till lägsta möjliga kostnad lägga beslag på resultatet av andras arbete och inte att på marknadsmässiga grunder befrämja affärsverksamhet och service. Det råder ett annat ”koncept” nu, hävdas från stadens sida, och det är ju välkommet, men gynnar föga MA och denna plötsliga invention av ett nytt ”koncept” låter en dessutom ana en ofrivillig insikt om att det förra ”konceptet” inte bara var oändamålsenligt utan även oskäligt. Stadens bör omprövas när man för tidsödande processer för ett relativt litet belopp, och samtidigt utan överdriven reflexion tar risken att låna ut miljoner till sitt hamnbolag till en ränta grundad på godtycke och inte på marknadsmässiga realiteter. Men det är för tillfället en annan story.
Peter Andersson
Fotnot: Mariehamns stad har avböjt på
förfrågan att bemöta insändaren.
