SÖK
MENY
Största ekonomiska bluffen i självstyrelsens historia
Landskapregeringen begär en fullmakt om 40 miljoner för ett lån för kortrutten med följande motivering:
”Nuvarande trafiksystem har jämförts med flera alternativa kortruttssystem. Jämförelsen har gjorts med nuvärdesmetoden över en tidsperiod på 40 år och med en kalkylränta på 4 procent. …Den summerade driftskostnadsinbesparingen … för tidsperioden på 40 år uppgår till strax under 150 miljoner euro.”
I debatten sade ministrarna Mats Perämaa och Mika Nordberg att analyserna skulle ges till Finansutskottet. Den 16 maj hade de en presskonferens där de, enligt media, presenterade ett nytt PM; ”Västra och östra Föglö”. (Regeringen.ax, Infrastruktur, kortrutt, och PM till höger)
Det är daterat 31.3 och fanns på hemsidan då det debatterades i lagtinget. Varför hänvisas inte till detta i budgeten? Varför en presskonferens för denna icke-nyhet?
Men minister Nordberg lyckas dupera hela lagtinget, inklusive finansministern, regeringens ledamöter i lagtinget, och alla de närvarande medlemmarna i finans- och näringsutskottet med beloppet 150 miljoner. Detta är troligen den största ekonomiska bluffen i självstyrelsens historia.
På min fråga i lagtinget till de, som hade anföranden före mig, kunde ingen svara på frågan om kortruttens nettonuvärde. Kärnan i detta ärende. Siffran 150 miljoner är tagen från avsnittet om driftskostnader och är ackumulerade driftskostnader till löpande priser. Inte diskonterade nuvärden. Nuvärdet av kortrutten är 37 miljoner enligt PM:et. Ministrarna har försökt dupera lagtinget med 113 miljoner.
Varför citerar då ministrarna de icke-diskonterade kostnaderna i löpande priser i stället för de nuvärden, som ju finns i landskapsregeringens egen rapport?
Även grunderna nuvärdeskalkylerna bör granskas. På sid 16 finner vi körtimmar och månadskostnader. Kortruttsalternativet har 1 400 färre körtimmar än 0-alternativet och sparar 300 000e per år, då färjan kan stå still cirka 10 min per pass. Bränslekostnaden minskar, men detta är personalkostnader. Är det rimligt att de minskar med 3 miljoner per decennium? Får personalen lön enbart då fartyget är i rörelse? Vi bör nog dra bort fem diskonterade miljoner och får ett nuvärdet om 32 miljoner.
Så till kalkylräntan. ”Den valda kalkylräntan ligger förhållandevis högt för en nuvärdeskalkyl för samhällsfinansierade infrastrukturinvesteringar. ” Sid 21. Detta stämmer inte. Svenska trafikverket använder 4 procent. Men då måste alla uppgifter vara kända. Aktuella priser eller offerter. Nuvärdesanalysen på 0-alternativet kan ha denna ränta, men när det gäller kortrutten kan vi läsa: Bland annat för att slutligt kunna ta ställning … kommer avdelningen att göra kompletterande bottenscanningar för att verifiera att en farled… Även inventering av miljö-, kulturmiljö- och fornminnesvärden i farledssträckningen genomförs. Man vill bygga Ålands längsta bro på 538 meter mm. Har man offerter på detta? Knappast. Kostnaderna känner vi alltså inte.
Hur gör man en kalkyl, då man inte har fullt kända kostnader? Ekonomerna kallar detta osäkerhet och höjer kalkylräntan. Denna förhöjning gäller kortruttsalternativet. 0-alternativet har en lägre osäkerhet. Jag har inte grunduppgifterna, men från en nuvärdestabell, kan jag uppskatta att nuvärdet ändrar med 100 miljoner om man justerar kalkylräntan med en procentenhet.
Det betyder alltså att redan en justering med 0,20 procent (till 4,2 procent) för den extra osäkerhet, som finns i kortruttsalternativet innebär att ”strax under” 150 miljoner blir till sand.
Guldberget blir ett slukhål. Om nuvärdet hade varit 150 miljoner, så hade jag varit tyst. Nu är det 37 miljoner enligt landskapsregeringens eget PM. Det är 32 miljoner om man tror att personalen får lön då fartyget står stilla. Nuvärdet är 0 om man har en kalkylränta på 4,2 procent.
Skall då landskapsregeringen få en fullmakt för ett lån på 40 miljoner? Naturligtvis inte om man läser deras egen kalkyl. Om man har gått till val på ”kortrutt till varje pris”, så säger man ja.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
