SÖK
MENY
Styrelsearvoden är ett hån
Jag har inget emot att folk tjänar pengar, driftiga människor skapar välstånd och arbetsplatser!
Men går det att blunda för lönekarusellen de senaste 60 åren? Har ansvarsbördan och anställningstryggheten förändrats, för ledande personer?
Har den förändrats, är det snarare åt det positivare hållet, detta är följaktligen inte orsaken.
Hur mycket mer pengar är egentligen en människas del i samhället värd och vilka värdegrunder går vi efter? Har ekonomin blivit en pengacirkus, istället för att vara en stöttepelare i det gemensamma samhället?
Gamla värdegrunder som respekt och ära, har sålts ut av sanslösa ersättningar av alla de slag. Företag/are flyttar industrier och arbetsplatser till låglöneländer, under kvartalsrapporternas piskor%u07EA?
”Ska vi klara att konkurrera på världsmarknaden, kan vi inte betala arbetstagaren, dagens avtalsenliga lön”, är ett vanligt mantra.
Påståenden som dessa haltar avsevärt, då låglönesättningen uppenbarligen inte gäller chefsposter eller andra ledande positioner. Med samma ekonomiska krav anda, bör ju dessa arbetsposter flyttas till, Taiwan.
Då detta rimligen borde minska utgifterna/ersättningarna i motsvarande grad, som för övrig personal%u07EA?
”Vi måste följa med omkringliggande länders ersättningsnivåer” är en stående motivering till ledande personers löner, arvoden, optioner etc.
Detta motiveras i samma anda med, ”Vi måste kunna bibehålla och motarbeta utflyttning av hög kompetens”! Varför i hela friden, gäller inte detta även personalen på ”golvet”?
Varför ska ledande personers löner och arvoden följa Sverige och Finlands nivåer, när den vanlige åländske arbetstagarens löner, inte gör det?
Är dagens arbetare/personal en dussinvara, vilka kan uppbringas när som helst och i princip för bananer i lön? En i sanning skrämmande och respektlös syn på vårt symbiosvärde i samhället!
Vad är det då som väckt min debattiver?
Jag är tacksam för att Viking Line finns och är åländskt, de är utan tvekan en stor del av Ålands välstånd. Oberoende av detta, reagerar jag på sådant som jag uppfattar som felaktigt!
Dagens ersättning till deras styrelseledamöter är ett hån mot respektfull fördelningspolitik i samhället. Hur många i styrelsen har ersättningen som huvudsyssla, huvudinkomst?
Hur många står och faller ekonomiskt, med styrelsearvodena?
Att mötesarvoden betalas ut är fullt rimligt, men med vilken nivå på dessa? Är det rimligt att ge 2.000 gamla mark, för 2-3 timmars möte?
En sådan ersättning motsvarar 18.700 € i månadslön (160 tim.)! Som grädde på moset, erhåller styrelseledamot även en fast årsersättning på 14.000 €. Vilket med 12 möten om året ger 18.200 €, alltså drygt 1.500 € i månaden!
Vad tjänar ett långvårdsbiträde i månaden?
Detta respektlösa handlande med samhällsvärden, skulle i värsta falla! kunna gå att motivera med att det endast handlar om privata pengar/förmögenheter.
Men är så fallet?
Är inte verkligheten så att bolaget erhåller/begär statligt stöd, för att bedriva sin verksamhet? Är det mina och dina surt beskattade pengar, som indirekt delas ut till redan ekonomiskt besuttna personer?
Gerry Allgode
