SÖK
MENY
Tacksam för våra kloka presidenter
I denna turbulenta tid i världen måste vi vara tacksamma för att ha haft och för att få ha ytterst kloka och skickliga presidenter. Vid sidan av nuvarande president Alexander Stubb, som gör ett exemplariskt arbete, fortsätter president Sauli Niinistö vara en aktiv aktör.
I vintras publicerade han den rapport han skrivit på EU-kommissionens uppdrag för att förstärka både den civila och militära beredskapen i Europa. Finland har mycket att bidra med gällande båda, och det stärker så klart också Finlands säkerhet om fler länder tar frågor om så kallad resiliens på ännu större allvar. Därför är hans nya uppdrag viktigt. Det bygger på den pondus han byggde upp framför allt under hans sista år som Finlands president.
Niinistö lotsade Finland (och Sverige) lugnt och systematiskt in i försvarsalliansen Nato under en tid som var den farligaste för Finland och Europa på mycket lång tid. Niinistö var inte ensam med att axla Finlands arbete. I synnerhet statsminister Sanna Marins starka och emotionella arbete, som var väldigt annorlunda från hennes partis traditioner, var mycket betydelsefullt. Då tänker jag bland annat på då Sanna Marin utanför Villa Bonnier i Stockholm i läderjacka på en presskonferens med svenska kollegan Magdalena Andersson öppet konstaterade behovet av att vara under Natos kärnvapenparaply. Uttalandet var helt korrekt, men förknippat med sådant tabu att det är svårt att tänka sig någon annan finländsk eller svensk politiker säga det öppet. Dåvarande utrikesminister Pekka Haavisto ska inte heller glömmas.
Det var ändå Niinistö som axlade huvudansvaret för processen och som gjorde det med stor skicklighet. Niinistö var också den avgörande faktorn att hålla debatten om Ålands demilitarisering sansad. Efter riksdagsvalet, då Finland hade blivit medlem i Nato, vädrade vissa krafter som ifrågasatte Ålands status morgonluft. Debatten växte sig allt kraftigare i media och blev allt spretigare och okontrollerbar. Niinistö meddelade då att han hade beställt en utredning av utrikesministeriet om Ålands internationella avtal. Utredningen kom i praktiken betyda att bollen (alltså debatten) sparkades långt in i framtiden (då den tappade intensitet). När han uttalade sig om den gjorde han det på sitt vanligt kryptiska sätt och ingen ställde några följdfrågor.
Samma kväll var jag på presidentens slott inbjuden till Gullrandasamtalen och jag gick och frågade presidentens Ålandsmedarbetare några detaljer kring Niinistös uttalande. Hon svarade att hon inte vet och konstaterade med ett klurigt leende: du måste fråga honom själv. Veckan efter satt jag en halvtimme med Niinistö i hans tjänstebostad på Talludden där han berättade hur han tänkt och jag berättade också saker från Åland. Jag gick med lätta och betryggade steg tillbaka mot riksdagen efter mötet tacksam över att det var just Niinistö med en otrolig förmåga att hålla huvudet kallt som var vår president.
Bilden från då Niinistö sitter i Vita huset tillsammans med USA:s dåvarande president Joe Biden och tillsammans ringer upp dåvarande Sveriges statsminister Magdalena Andersson är en historisk bild, och också en bild över en historisk tid över en tidsepok som inte längre finns idag.
Niinistö var den perfekta presidenten att lotsa Finland i den sista delen av hur världen såg ut efter Kalla kriget samt att slutligen ta steget och integrera Finland (och Sverige) in i den västliga alliansen med den sista pusselbiten. Idag heter vår president Alexander Stubb som är den perfekta presidenten för den tid världen nu befinner sig i.
