SÖK
MENY
Tala till oss äldre
Jag deltog i Ålands kommunförbunds seminarium om äldreomsorgen i torsdags, och har några reflektioner på innehållet i seminariet.
För det första så saknade jag de äldres åsikter om hur vi vill att äldreomsorgen skall utformas i framtiden. Här hade det varit ett utmärkt tillfälle att någon från kommunernas nytillsatta Äldreråd skulle fått en programpunkt, och fått uttala sig om hur vi vill att äldrevården skall utvecklas. Detta är ett tydligt exempel på hur beslutsfattare, både politiker och tjänstemän, ser på oss äldre. Man talar inte till oss, man talar om oss.
Man kände hur skuldbördan växte över ens huvud, när man satt och lyssnade på den oro som framfördes över hur gamla vi blir, samhällets problem med att ta hand om oss, och så vidare.
Men vem är det som har skapat det välfärdssamhälle vi nu alla lever i, och som ni som uttalade er på seminariet, och även alla andra, nu njuter frukterna av? Jo, det är vi som nu är gamla. Det är vi som fick lov att börja arbeta och försörja oss själva från 15 års ålder, det är vi som fick skaffa oss utbildning och examen på kvällstid, efter att vårt arbete för vår försörjning var avslutat för dagen, och vi fick betala terminsavgifter och läromedel själva. Nu, när ni kan njuta frukterna av vårt arbete, ser ni oss som en belastning, och förfäras över att vår förväntade livslängd kan tänkas öka i framtiden. Och undrar hur ni skall klara av att ta hand om oss, vi som tagit hand om er, fött och klätt er, och i många fall givit er möjlighet till gratis utbildning. Jag hoppas innerligen att ni inte blir behandlade på samma sätt som vi, den dag ni blir gamla och i behov av hjälp.
Det talades också om behovet av mer närvårdareutbildning, och problemet med att så få fortsätter inom yrket efter avklarad utbildning. Här framfördes att lönen borde bli avsevärt högre, för att locka närvårdare att stanna kvar inom yrket. Jag kan konstatera att när det gäller oss äldre närståendevårdare, så erbjuds ingen utbildning för uppgifter, och i den lägsta klassen utbetalas en lön om cirka 12 euro/dygn före skatt för arbetet. Efter skatt återstår cirka 9 euro/dygn. Och här gäller inte 8 timmars arbetsdagar, detta är ett heldygnsarbete året runt. De flesta närståendevårdare som är i arbetsför ålder måste gå ner i arbetstid på sin ordinarie tjänst för att orka med uppgiften som närståendevårdare, vilket inte beaktas när kommunen/ KST fastställer ersättningsgraden.
Dessutom erhåller närvårdarna ekonomisk ersättning under sin utbildningstid, för närståendevårdare finns som sagts ingen utbildning alls, men man förväntas utföra samma uppgifter som en närvårdare.
Jag önskar också påpeka att tack vare att vi äldre accepterar uppgiften som närståendevårdare mot en försumbar ersättning, så spar samhället enorma pengar, en del av denna summa borde komma oss äldre till del i form av bättre ordnad avlastning för att vi skall orka med vår uppgift, och en del borde satsas på en bra omvårdnad för de av oss äldre som är i behov av hjälp. Men den diskussionen bör föras med de äldre, och inte i slutna rum där yngre politiker och tjänstemän sinsemellan avgör hur vården av äldre skall se ut i framtiden.
RUNA LISA JANSSON
82-ÅRIG NÄRSTÅENDEVÅRDARE
