SÖK
MENY
Tankar kring politisk tillit
Vi går in i ett valår där vi inleder med riksdagsvalet följt av lagtings- och kommunalvalet i höst. Under ett seminarium i politisk tillit framkom det att den åländska befolkningens tillit till EU och Nato har höjts, samtidigt som tilliten till kommunal- och lagtingspolitiker är skrämmande låg.
Till viss del beror det nog på media som rapporterar när det munhuggs inom det politiska. Sociala medier bidrar också. Här flödar det av åsikter och debatter som saknar både huvud och fötter ibland. Helt utan möjlighet att påverka dras (ibland) oskyldiga människors namn i smutsen. Det är svårt att hålla sig utanför sådana debatter om man känner att man har blir påhoppad eller beskylld för saker man inte har sagt eller gjort, eller att man har blivit blivit felciterad eller feltolkad.
I Lumparland har vi ett bra politiskt klimat med goda diskussioner. Det är roligt att gå på möte, vare sig det är styrelse- eller fullmäktigemöte. I grunden tror jag att det beror på att vi inte har någon partipolitik i kommunen. Vi kan därmed diskutera och debattera helt utgående från våra egna tankar och åsikter. Detta gör beslutsprocessen snabbare och bidrar till att inga heta debatter uppstår. Personligen skulle jag ha svårt att stå upp för en linje som jag inte helt kan stöda. Jag har kanske lite svårt att “rätta mig i ledet”, det har jag alltid haft.
Kommunen är en för liten plattform för partipolitik. För att öka tilliten till politiker borde fler kommuner därför avskaffa den. Vidare anser jag att de “vattentäta skotten” mellan partierna borde luckras upp. Det måste gå att på ett smidigt sätt samarbeta över partigränserna! Har någon i ett annat parti ett bra förslag måste det gå att jobba vidare med det förslaget även om det kommer från ett oppositionsparti. Jag utgår från att alla som sitter i lagtinget är där av en orsak, man vill jobba för Ålands bästa. Att vägen till Ålands bästa kan se olika ut kan vi vara överens om. Med det i åtanke borde man kunna kompromissa och diskutera sig fram till ett bra beslut utan att peka finger.
I skolan lär man ut att man måste samarbeta och respektera allas åsikter utan att för den skull vara bästa kompis med alla. Har det försvunnit när man i vuxen ålder sitter i lagtinget? Vill man vinna väljarnas tillit bör man se till att ändra retoriken och debattklimatet. Vi har många fina politiker som håller sig undan pajkastning och dylika tilltag, de har min största respekt. De nya och unga politikerna har klarat sig synnerligen bra och undanhållit sig från retoriska fadäser. Jag hoppas att just sådana politiker får väljarnas sympatier så att vi får bort de som håller på med fula knep. Risken med att hålla en låg profil och inte dras med i olika ordbyten på till exempel sociala medier är dock att man glöms bort. Rätten och möjligheten att rösta är ett privilegium och en skyldighet som var och en bör ta vara på. Även om du känner att du inte vill rösta på någon kandidat för att ingen lever upp till dina förväntningar eller krav, ska du rösta. Om du inte vill rösta på någon, rösta blankt. Det ger en fingervisning till samhället och de olika partierna att de måste göra bättre ifrån sig.
PIA ERIKSSON
ÅLÄNDSK CENTER
