SÖK
MENY
Tron på demilitariseringen vacklar – del 2
Det är inte lätt, varken för unga eller äldre, att stå emot de allvarliga herrar, med eller utan uniform, som dag efter dag talar till oss ur tv-rutor och figurerar på tidningarnas paradsidor. Deras budskap är att vi måste rusta för kommande drabbningar. De ser inga alternativ.
Demilitariseringen däremot är inte på samma sätt närvarande i vår vardag. Självstyrelsen syns med parlamentsbyggnad, flagga, frimärken et cetera, men demilitariseringen innebär avsaknaden av symboler: inga militärer, inga krigsvapen eller parader med vackra uniformer.
Hur kan vi då skapa en motvikt till den militarisering som pågår i vår omgivning? Skolorna är en möjlighet, i dem formas våra ungdomars världsbild. Över läroplanerna bestämmer vi själva.
Låt oss titta på läroplanerna ur en speciell infallsvinkel, nämligen fredsfostran. Inspirerar läroplanerna till fredsfostran? Fredsfostran ur ett åländskt perspektiv skall naturligtvis innehålla studiet av de delar av vår historia som rör uppkomsten av självstyrelsen och demilitariseringen. Demilitariseringens funktion och konsekvenser för Åland och Östersjöregionen ger goda möjligheter till diskussioner och därmed fördjupad insikt i Ålandsfrågan av i dag.
Anpassade till elevernas ålder och mognad kan konflikter och modeller för hur konflikter hanteras behandlas på olika plan: det personliga (till exempel mobbning), motsättningar grupper emellan, mellan arbetsmarknadsparter, partier, stater, nord och syd et cetera.
Studiet av de åländska läroplanerna ger ett magert utbyte för den som letar efter orden självstyrelse och demilitarisering. I lyceets läroplan (336 sidor) förekommer ordet demilitarisering två gånger, i allmänna texter på sidorna sju och nio. Orden saknas praktiskt taget i avdelningarna Historia och Samhällskunskap. Ordet självstyrelse hittar man alldeles på slutet under rubriken Valfria studier.
I grundskolornas Omgivningskunskap och Historia ingår varken orden självstyrelse eller demilitarisering på någon årskurs. Det är anmärkningsvärt; demilitariseringen räknas ändå till de hörnstenar på vilka det åländska samhällsbygget vilar. Det tycks som om ord som självstyrelse, demilitarisering och neutralisering skytts av författarna.
Detaljer saknas däremot inte. Eleverna i grundskolan skall till exempel känna till innebörden av FN:s Barnkonvention. Redan i grundskolans läroplan förekommer ordet entreprenör tio gånger och har en egen rubrik: Entreprenörskompetens.
Det kan vara skäl att påpeka att jag inte studerat innehållet i skolornas kurser. Det är inte det jag kritiserar och allra minst lärarna. För den intresserade läraren (skolan) finns nog möjligheten att i läroplanerna hitta stöd för studier av demilitarisering och fredsfrågor.
Varför då överhuvudtaget kritisera? Jo, jag menar, att detta inte skall vara upp till den enskilda lärarens initiativ, utan vara explicit uttryckt i läroplanerna. Läroplaner liksom lagar är normerande.
JERKER ÖRJANS
