SÖK
MENY
Tunneln är kostnadseffektiv
Åländsk Demokrati vill satsa 500 000 euro på provborrningar eftersom tunneln är lönsam på sikt.
Min första kontakt med tunnelprojektet till Föglö var som debattör på Ålfens tid. Jag såg att det var samhällsekonomiskt lönsamt. Tyvärr hade man en investeringskalkyl, vilket jag redan då ansåg att är felaktigt.
Som fd elev och lärare vid Hanken var jag hyggligt insatt i kalkyler då mitt huvudämne var finansiering och investering.
Investeringskalkyler görs av företag för att jämföra investeringar. Beloppen diskonteras till nuvärde och det kallas nettonuvärde-metoden.
Cost-benefit-analyser (nyttokostnadsanalyser) görs för samhällsinvesteringar och beaktar också väntetider och resetider.
Senaste vinter satt jag i Tunnelkommittén. I slutrapporten fanns en jämförelse med fortsatt färjetrafik i 40 år och ett tunnelalternativ med användaravgifter. Nettonuvärdet (kostnaderna) för båda låg kring 300 miljoner under 40 år.
Denna analys är grunden för granskningen av lönsamheten.
Den största osäkerheten är kostnaden för tunneln det vill säga 219 miljoner euro (enligt 85 procent percentil det vill säga att sannolikheten är 85 procent att kostnaden är högst 219 miljoner.) Medelvärdet är 178 miljoner.
Geologiska undersökningar (borrningarna) inte ingick i kommitténs uppdrag. Syftet är att minska osäkerheten på kostnaderna.
Man utför provborrningar där berget ser svagare ut. Pengarna är inte bortkastade då resultaten kan användas i tusen år.
Men det finns brister i kalkylerna. Tunnelpriset baseras på priser i Norge, men tunneln ska byggas i Finland. Jag hittade en uppgift om att sjukskötarnas löner är 70 procent högre än i Finland.
Kalkyltiden är 40 år vilket är avskrivningstiden för färjor. Det borde ha varit 80 eller 100 år. Efter 40 år måste fartygen förnyas tunneln bara behöver förnya elektronik i form av ventilation, belysning et cetera.
Val av kalkyltid är viktig. Genom att välja 40 år vet man i princip att valet blir en färja.
En annan felaktighet är att tunnelalternativet inte har beaktat kostnadsminskningen på Södra linjen.
Den största bristen i kalkylen är nog att det är en investeringskalkyl och inte en nyttokostnadsanalys då väntetid, resetid mm beaktas.
Kostnaden över 40 år för en tunnel med användaravgift och färjetrafik är i princip identiska men kan vi minska osäkerheten i investeringen blir prislappen kanske 20 miljoner lägre. Om priset justeras finsk prisnivå kanske det kan sänkas med 25 procent. Med en kalkyl för 80 år kanske kostnaden sänks med 30 procent. Storleken för inbesparingar för att trafiken bortom Föglö sänker kostnaden. Nyttan för i form av tidsinbesparing måste beaktas.
Tyvärr var det inte kommittén utan infrastrukturavdelningen som upphandlade de kalkyler som låg till grund för tunnelrapporten.
Om vi minskar osäkerheten och korrigerar felen i kalkylerna så kan tunnelalternativet vara hälften så dyrt som färjealternativet.
Alla korrigeringar är till tunnelns fördel och därför kan man slå fast att tunnelinvesteringen är mycket lönsam ur samhällsekonomisk synvinkel på sikt.
En tunnel är alltså kostnadseffektiv, men det går att minska kostnaderna ytterligare.
I min reservation till tunnelbetänkandet lade jag fram iden med en enfilig tunnel. Från hörandet lärde vi oss att två enkla tågtunnlar är billigare än en dubbeltunnel. På Färöarna finns enfiliga tunnlar med trafik non stop i båda riktningarna. Vi måste tänka på pengarna.
Sedan finns extra anslag, som kan vara 30 procent eller 70 procent. Vi vet inte.
Jag var övertygad om att en tunnel är samhällsekonomiskt lönsam investering.
Åländsk Demokrati kommer att fortsätta att kämpa för tunneln även efter nästa val.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
