SÖK
MENY
Utmana de normer som styr hur vi tänker
Under budgetdebatten i lagtinget kom, inte helt oväntat, kritik från Obunden samling mot de insatser för ökad jämställdhet som finns i budgetförslaget.
De obundnas nya gruppledare Stellan Egeland hävdar att det är meningslös identitetspolitik som inte leder till resultat, och pekar på det nyvalda lagtingets ojämställda sammansättning som ett exempel. I verkligheten handlar det förstås om en ovilja att ta frågan på allvar.
Det är ett vanligt retoriskt grepp detta, att misstänkliggöra den som vill prata om jämställdhet. Utgångspunkten i kritiken är, om jag förstått det rätt, att agera för jämställdhet är att företräda ett särintresse, nämligen jämlika villkor och möjligheter för kvinnor.
Samtidigt hävdar Stellan Egeland att sånt tjafs som normkritik och genus inte behövs, för att kvinnor och män idag har samma möjligheter.
Det är här våra vägar verkligen skiljs åt. Män och kvinnor lever på vissa avgörande sätt med olika villkor, och förväntningar, något som statistik och forskning tydligt visar, och det har konskvenser.
Låt mig ta ett simpelt exempel.
I onsdagens tidning fanns två annonser, av en händelse på samma sida, dels från ett försäkringsbolag som erbjuder en hälsoförsäkring, dels en bilfirma som vill marknadsföra en elbil. I försäkringsannonsen porträtteras en kvinna och en flicka leende i röda kläder, i behagfulla poser som andas ett feminint 1950-talsideal. En man och en pojke är klädda i arbetskläder, aktivt på väg till skola och arbete. I bilannonsen, med tuffa mörka färger, norrsken och eld, en svart bil, och i bakgrunden en manssiluett med ett fiskespö. Äventyr, styrka, självständighet.
Oberoende av vad vi tycker om detta känner vi alla omedelbart igen rollerna och attributen. Vi vet vad bildspråket anspelar på, för att normerna finns inbäddade i vårt sätt att tänka på manligt och kvinnligt. Det enda sättet att förändra detta är att se det. För att se behöver man lyfta och utforska, ifrågasätta också sina egna övertygelser.
Det är inget fel att vara man eller kvinna, men varför är representationen av vad det betyder så smal? På Åland är sysselsättningsgraden för kvinnor högre än för män. Varför denna envisa bild av kvinnor som i första hand behagfulla objekt, inte aktiva, yrkesarbetande, äventyrliga risktagare?
De flesta politiska rörelser jobba för sina intressegrupper. Man fokuserar på klass, status, kön, företagare eller löntagare eller någon annan aspekt av samhället som man vill jobba för. Det är inget fel i det. Däremot är det ett problem, ur mitt perspektiv ett stort sådant, om ett parlament eller en arbetsplats eller ett företag inte tar vara på hela befolkningens resurser, därför att det finns underliggande uppfattningar och normer som håller vissa grupper utanför makten och möjligheterna.
NINA FELLMAN (S)
