SÖK
MENY
Vad är vår orörda natur värd?
Landskapsregeringen planerar att tillåta exploatering av stora delar av våra åländska havsområden både norr och söder om Åland i utbyte mot ekonomisk ersättning. Det går att argumentera kring hur bärkraftig den ekonomiska modellen är och om det är hållbar energiproduktion eller inte men denna insändare syftar till att diskutera enbart miljöfrågan och vad det är vi håller på att förstöra i form av miljö och kulturmiljö.
Vi vet att regeringen vill skynda på processen med de norra havsområdena och arrendera ut desamma redan 2025 trots att det precis innan valet sades att vi skulle ta det lugnt och försiktigt. Politiska löften innan ett val är som bekant inte särskilt trovärdiga och det i sig är föga förvånande. Det som däremot är förvånande är att regeringen häver beslutet om Bogskärs naturreservat utan goda skäl. Det går förstås att tvista om tidpunkten för beslutet om inrättandet av Bogskärs naturreservat men faktum är att det fattades precis i enlighet med hur samtliga tidigare beslut fattats och all laglig praxis har följts till punkt och pricka.
Det enda som formellt skiljer sig från tidigare beslut är att det planeras storskalig havsbaserad vindkraft mitt i vår känsliga närmiljö. Det är således uppenbart att förstörelsen vår skyddsvärda natur är ett pris som regeringen är villig att betala. Åtminstone ska möjligheten att förstöra miljön finnas kvar ifall att försvaret någon gång ändrar sig och tillåter exploateringen. Orsaken till upphävandet av beslutet beror uteslutande på att majoriteten vill se så mycket havsbaserad vindkraft som möjligt på Åland och uppenbart även till priset av skyddsvärd natur.
Frågan jag ställer mig och som jag har ställt upprepade gånger utan att få något svar är således: Hur många vindkraftverk är tillräckligt många? Det planeras flera hundra vindkraftverk i de norra havsområdena och nu ska också de södra områdena uppenbarligen exploateras i motsvarande grad. För att sätta frågan i perspektiv kan nämnas att Tysklands största havsbaserade vindkraftspark tas i drift 2025 och har 83 möllor vilka är belägna över 50 km från land.
Den andra frågan som osökt kommer till den som funderar är: vad är den åländska naturen och identiteten värd i ekonomiska termer? Finns det en skillnad mellan hur mycket ekonomisk ersättning vi behöver för att exploatera skyddsvärd natur kontra icke skyddsvärd natur? Ej heller här har jag fått något svar trots att frågan har ställts upprepade gånger till samtliga partier. Som planerna ser ut just nu verkar de gå ut på att auktionera ut områdena och sedan ta de som bjuder högst oavsett vad det är som bjuds. Det klagas på att jag inte tagit hänsyn till de stora bolagens intressen här på Åland i samband med inrättandet av Bogskärs naturreservat men är det inte lite väl genomskinligt att auktionera ut områden och först därefter bestämma om vi ska acceptera ett anbud eller inte? Det är skäligt att berätta vad man anser vår åländska natur och identitet är värd både för befolkningen i stort men även för bolagen innan en utauktionering vidtas.
Om dessa planer förverkligas till fullo kommer Åland att bli en del av ett industrilandskap. Jag och många med mig vill inte bo i ett industriområde som dessutom ska skyndas fram med allt våld utan att överväga de långsiktiga konsekvenserna av vad vi håller på att göra. Vi kommer i framtiden att ångra oss bittert om de nuvarande planerna förverkligas.
Den som vill föreställa sig hur detta kommer att se ut kan gå upp på badhusberget en klar dag, eller natt, och vända blicken mot norr. Föreställ dig sedan vad du ser men intäckande stora delar av södra och norra Åland. Istället för ett tiotal är det dessutom cirka 500 som är betydligt högre.
Åland behöver ta hand om sina skyddsvärda områden och inte exploatera dem. Det är en klassik konflikt mellan naturvärden kontra exploatering för ekonomisk vinning.
Konkreta mål för skydd av natur finns inte ens med i regeringsprogrammet och istället utlovas strategier och utredningar. Om det politikerspråket översätts till svenska innebär det att ingenting sker på fyra år när det gäller naturskyddet på Åland. Trots att vi har konstaterade havsområden, bland annat Bogskär, som är i behov av skydd.
Exploateringstakten går för fort och upphävandet av Bogskärs naturreservat ett bevis på att majoriteten går bolagens intressen. Av någon orsak tror majoriteten på bolagen som säger att ”om vi inte agerar nu snabbt är det för sent sen”. Frågorna man ställer sig då är naturligtvis om det ska börja blåsa mindre i framtiden runt Åland eller om energibehovet kommer att minska. Inget av dessa argument håller då allt tyder på att vinden kommer att fortsätta blåsa och att energibehovet kraftigt kommer att öka de kommande årtiondena.
Vi ska vänta på att regleringen av vindkraftsindustrin blir klar, målsättningen är att den ska bli klar 2028 enligt EU, och låta andra begå misstagen istället för att göra det själva. Vi har goda vindförhållanden och om det visar sig att dessa vindkraftverk skapar väldigt stort välstånd till samhället kan vi därefter omprioritera frågan. Åland ska inte gå i täten i denna fråga utan lära sig av andras misstag och därefter avgöra vad som är bäst. Helt oavsett ska vi definitivt inte exploatera vår skyddsvärda natur utan göra vårt bästa för att skydda den. Den är en del av vårt förflutna, vår framtid och vår identitet.
CHRISTIAN WIKSTRÖM (OB)
LAGTINGSLEDAMOT
