SÖK
MENY
Vad kostar en tunnel?
I landskapsregeringen strider man om vad en tunnel kostar.
Behövs det avgifter på 1,5 miljoner euro per år och är tunneln ett hot mot investeringar inom hälso- och sjukvården?
I en samhällsekonomisk analys är problemställningen och beslutssituationen den viktigaste utgångspunkten. Men det krävs också en insikt i fundamentala ekonomiska principer.
Frågan om tunneln skulle tränga undan andra investeringar är knappast relevant.
Med samma perspektiv borde de flesta ålänningar bo på hotell och betala en löpande boendeavgift eftersom pengarna inte räcker till en investering i ett eget hus. Lyckligtvis finns det sedan hundratals år banker som lånar ut pengar mot säkerhet.
Landskapsregeringen torde väl vara en betrodd låntagare och blir tunnelkostnaderna med räntor, avskrivningar och underhåll lägre i jämförelse med ”budgetslitaget” med färjtrafiken är investeringen budgetekonomiskt motiverad.
För att bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna kompletteras budgetkalkylen med miljövinster och förluster, positiva och negativa utvecklingseffekter för tunnelregionerna och så vidare.
I princip är beslutsordningen följande:
1. Är en tunnel tekniskt möjlig?
2. Är en tunnel budgetekonomiskt motiverad med de finansieringsalternativ som erbjuds (banklån, hyra/leasing, EU-stöd, obligationslån till allmänheten etc.)?
3. Vill Föglö och Kökar ha en tunnel och kan trafiken för Sottunga och Kyrkogårdsö ordnas
4. Vika är de samhällsekonomiska konsekvenserna i övrigt?
En restriktion i beslutsfattandet borde dessutom vara det som i välfärdsteorin kalla ”Pareto-optimalitet”, Det innebär att tunneln skall byggas om den förbättrar kommunikationerna och utvecklingsmöjligheterna för en del, men utan att försämra för andra.
Hittills har trafikpolitiken på Åland utgått från att kommunikationerna skall underlättas för folk där de bor.
Förslaget att styra ”norra linjens folk” till söder innebär att Ålands karta efterhand ritas om så att folk skall flytta i enlighet med trafikutbudet.
Kanske det finns någon hemlig plan för investeringar i förbindelsebåtar till det sommarfagra, ostörda – och därmed igenvuxna – rekreationsområdet ”Ålands skärgård”?
Olof Erland
