SÖK
MENY
Var är de åländska ukrainaflaggorna?
I september beslöt lagtingets kanslikommission att uppmana landskapsregeringen att flagga med Ukrainas flagga vid ”lämpliga landskapsägda byggnader”. Beslutet fattades efter att kanslikommissionen bjudit in och lyssnat till representanter för oss som dagligen demonstrerat på Ukrainaplatsen i Esplanaden.
Vid lagtingets högtidliga öppnande upprepade lagtingets talman – som leder kanslikommissionen – Bert Häggblom uppmaningen.
Och vad hände?
Ingenting. Nästan fem månader senare har vi fortfarande inte sett en Ukrainsk flagga vaja vid någon ”lämplig landskapsägd byggnad”. Eller jo, när Ukrainas ambassadör Olga Dibrova besökte landskapet, inbjuden av kanslikommissionen, vajade faktiskt den blågula fanan vid lagtinget. Ett märkligt undantag. Och var är den flaggan nu?
Jag – och många med mig – förvånas storligen över att ingenting sker. Är det landskapsregeringen som bromsar flaggorna? Är det lantrådet? Är det någon högre tjänsteman i landskapsbyråkratin? Eller någon lägre tjänsteman?
Om det är så här vår självstyrda byråkrati fungerar så är det nog inte mycket bevänt med den.
Få arslet ur vagnen nu!
Den uppmaningen gäller även Mariehamns stad som också förhållit sig märkligt lam när det gäller att visa vad man tycker om Rysslands blodiga anfallskrig i Ukraina. När städer i hela Norden flaggar ukrainskt så vajade ingen blågul fana på stadshuset ens under madame Dibrovas besök. Mariehamns stad kanske tycker att staden har gjort sitt när man vänligen lånat ut den flaggstång som står på Ukrainaplatsen.
Men det räcker inte. Titta på Helsingfors. Här flaggar stadshuset ukrainskt. Och hamnen. Och järnvägsstationen.
”Självklart, det här var ingenting att fundera på. Det beslutet fattade jag samma dag som kriget utbröt”, berättade Helsingfors borgmästare Juhana Vartiainen när jag träffade honom i höstas.
Men hos oss händer ingenting.
Inte offentligt.
Inte inom självstyrelsen eller staden.
Fredens öar?
Kan någon förklara det här? Lagtingets talman Bert borde – liksom jag – vara irriterad medan lantrådet Veronica, stadsstyrelsens ordförande Ingrid och stadsdirektören Arne har frågor att besvara.
PS. Snart – den 24 februari – har kriget pågått i ett år.
