SÖK
MENY
Var det inget klavertramp, Jan Westerberg?
Mariehamns förra miljöchef Jan Westerberg är i en insändare indignerad över att landskapets hållbarhetsminister Camilla Gunell (S) kallade stadens agerande i fiskdieselfrågan för ett klavertramp. Han menar att staden inte kan belastas för sitt avståndstagande från fiskdieseln eftersom man inte visste hur bra den var.
Men det är fel, Jan Westerberg? Så här ligger det till:
När massmedierna i maj 2011 slog upp att en av stadsbussarna i Mariehamn hade tankats med bränsle gjort av fiskrens väckte detta stort intresse i vår omvärld. Yrkeshögskolan Novia i Vasa kontaktade Mariehamns stad och erbjöd sig att göra en kemisk analys av bränslet helt gratis eftersom man tyckte det var så högintressant. Staden vidarebefordrade erbjudandet till mig och jag bad Sixten Sjöblom, som tillverkade fiskdieseln, att skicka en sats till Novia.
Testet utfördes och resultatet gavs till både staden och oss. Staden och Jan Westerberg fick alltså vetskap om fiskdieselns egenskaper redan i ett tidigt skede. I ett senare förtydligande till de många siffervärdena skrev Novias forsknings- och utvecklingsledare Kristian Blomqvist följande:
”Den lokalt tillverkade biodieseln av fiskavfall står i en klass för sig när det handlar om jämförelser av växthusgasutsläpp. I stället för att importera fossil diesel från utlandet kan man relativt enkelt komma fram till att den lokala produktionen och användningen av biodiesel är det mest samhällsnyttiga alternativet.”
Något senare inbjöds Sixten Sjöblom och jag till Kungliga Tekniska Högskolan och Svenska Miljöinstitutet IVL för att diskutera möjligheterna att överföra tillverkningen och utvecklingen av fiskdiesel till Sverige. Så här skriver docenten i miljövårdsteknik, teknologie doktor Erik Levin på KTH bland annat:
”Användningen av fiskolja för tillverkning av biodiesel ger ett bränsle med mycket bra egenskaper.”
Om Jan Westerberg inte var nöjd med dessa miljöinstituts bedömningar kunde han väl själv ha formulerat vilka bevis han i så fall ytterligare krävde. En miljöchef skall agera för – inte emot.
Våren 2013 gick alla fyra stadsbussarna på fiskdiesel. Mariehamn var då den första staden i världen med fossilfri kollektivtrafik. Den stora tidningsdraken Wall Street Journal i USA besökte Mariehamn för att undersöka det i deras ögon mycket udda sättet att tackla klimatfrågan. Man tvivlade först på att Mariehamn verkligen kunde vara först i världen med att driva bussar på fiskrens, men efter en omfattande research slogs nyheten upp på första sidan i tidningen:
”As companies and consumers the world over look for cheaper sources of energy, a company in the small Finnish town of Mariehamn has come up with its own, unique solution: fish guts.
Här har vi nu tre oberoende uttalanden som talar till fördel för fiskdieseln – och fler finns det – men detta räckte tydligen inte till för att övertyga stadens dåvarande miljöchef. Så vad gjorde han och de övriga involverade beslutsfattarna i staden? Man hade just begärt in anbud på stadsbusstrafiken och faktiskt angett möjligheter för anbudsgivarna att få extra poäng om man drev sina bussar med miljövänliga bränslen. Det var ju bra.
Men plötsligt hände något mycket märkligt! Hela upphandlingsproceduren bröts och alla handlingar återkallades över en natt. När de nya handlingarna kom ut var miljöklausulen försvunnen! Staden bröt mot sina åtaganden i Ålborgöverenskommelsen och förstörde därmed sitt goda anseende som framstående miljöstad. Hur kunde detta ske? Vad fanns bakom? Ingen tycks veta.
I dag går alla stadsbussarna i Mariehamn på klimatfarlig, fossil diesel.
Det är högst anmärkningsvärt att en miljöchef i en miljöstad bromsar utvecklingen av en miljövänlig trafik när han i stället borde ha varit en drivande kraft för ett hållbart samhälle. Jan Westerberg får nog vara nöjd om stadens och hans agerande endast klassas som ett klavertramp.
Uffe Grüssner
