SÖK
MENY
Varför inte fråga de äldre hur de vill ha det?
Medicine doktor Erika Boman rapporterade senaste veckan om sina resultat från en undersökning om äldres hälsa och livsstil. I sammanfattningen från utredningen bekräftas många saker som vi känner igen. Äldre på Åland har bra hälsa, känner sig behövda och har planer för framtiden.
Efter 80 år blir bilden för många dystrare. I utredningen framkommer att kvinnor känner sig oftare ensamma och livsgnistan avtar. Det svar som dock mest gjorde intryck var att endast en av fyra känner stort förtroende för äldreomsorgen.
Frågan inställer sig automatiskt vad detta kan bero på?
Min gissning är att de äldre oroar sig för att de inte kan få den hjälp och det stöd de behöver den dagen när de inte klarar sig helt på egen hand. Det är både logiskt och naturligt. De senaste fem åren har dåliga nyheter om tillståndet inom äldreomsorgen duggat tätt. Brist på boendeplatser, brist på personal, brist på tillräckliga vårdresurser och brist på effektiva mediciner mot alzheimer och andra åldersrelaterade sjukdomar. Så ser det ut överallt mer eller mindre. Åland och Mariehamn är inte sämre men inte heller något man skryter med.
Det råder en allmänt svag vilja bland politiker att verkligen vidta konkreta och långsiktiga åtgärder. Det mesta som besluts om finns fortfarande i äldreomsorgsplaner och program. Och så har det varit länge. I dessa planer och program finns sällan de äldres egna önskemål dokumenterade. Vad tycker de äldre själva?
I Mariehamn har vi i flera år planerat att bygga ett särskilt center för äldre med minnes- och demenssjukdomar. Centret skulle inte bara vara ett särskilt boende utan också inkludera hemtjänst, dagverksamhet och stöd till närståendevårdare till minnes- och demenssjuka.
Hösten 2022 var stadsfullmäktige helt enig om dessa tankegångar. Stadsstyrelsen och stadsledningen gjorde plötsligt en kovändning och demenscentret var som bortblåst. I stället ska vi nu utreda en ut- och ombyggnad av Trobergshemmet. Ett äldrecenter ska byggas där minnes- och demenssjuka ska bo tillsammans med icke-dementa. Om detta också gäller personer med svår demens är inte klarlagt.
De nya 45 boendeplatserna ska vara så kallade ESB- platser. ESB betyder effektiverat serviceboende och skiljer sig från institutionsboende. ESB-boende kräver mindre personal vilket säkert har relevans i sammanhanget. Det blandade boendet och placeringen intill Trobergshemmet motiveras av personalbrist och av nya forskningsrön. Vad det rör sig om för forskning är något oklart.
Min uppfattning är att förslaget att skapa ett äldrecenter i första hand drivs av ekonomiska motiv och resursbrist. Åtminstone har inte jag hört någon äldre person uttala sin entusiasm över det nya förslaget. Professionella inom vården har uttalat sin skepticism och det är inte utan att man känner en fläkt från den tid då människor stängdes in i stora mentalsjukhus. Både patienter och personal mådde dåligt och institutionerna ersattes av öppenvård och integration.
Det som kan tyckas effektivt och billigt på kort sikt kan i ett längre perspektiv bli både inhumant och dyrt. En human äldreomsorg bygger på individuell omsorg och trygghet. De äldre som inte klarar av att bo på egen hand ska inte packas ihop i en enda inrättning. Sådant boende skapar otrygghet och avhumaniserar både boende och personal.
Det tror jag att alla förstår men för de äldre som vet att den dagen kanske är nära när jag inte kan bo kvar hemma väcker det blandade boendet i ett hopträngt Trobergshem magknip och ångest. Jag är inte för inte förvånad över att 75 procent av de svarande inte känner något stort förtroende för äldreomsorgen. En gång i tiden var Trobergshemmet symbolen för trivsel och trygghet på äldre dagar. Så borde det också vara nu.
BARBRO SUNDBACK (S)
