SÖK
MENY
Varför skall vi leka svälta räv med kommunerna?
I utsändningen av debatten om finans- och näringsutskottets (FNU) betänkande över budgeten uteblev ljudet under cirka åtta minuter under mitt anförande. Därför vill jag här återge ett par saker av vad jag sa:
När det gäller landskapsregeringens begäran om en fullmakt för att uppta lån under 2022 säger FNU att det är osannolikt att lån behöver lyftas, men ändå anser man att lånefullmakten ska beviljas. Detta får jag inte riktigt att gå ihop. ”Osannolikt” är det ju faktiskt detsamma som att det är rätt säkert att lån inte kommer att lyftas. Jag tycker att landskapsregeringen kunde återkomma och begära fullmakt om och när behov i så fall uppstår.
Förslaget att tillsätta en parlamentarisk kommitté med fokus på konkreta åtgärdsförslag beträffande kostnadstak och överskottsmål i den offentliga ekonomin är bra. Däremot är jag tveksam till att kommittén även ska se över vilka offentliga verksamheter som kan privatiseras. Det är en fråga som respektive regeringen ska besluta om. Som känt vill vänstern ha en stark offentlig sektor medan de borgerliga åtminstone bör vilja ha en starkare privat sektor.
När det gäller kommunerna och landskapsandelarna så har jag i alla sammanhang sagt att Ålands Framtid alltid värnat de åländska kommunerna för att hålla hela Åland levande. För oss är det inte en tom klyscha i valrörelsen utan en viktig förutsättning för hela Åland som turistdestination och bosättningsort. Vi värnar också kommunerna för att det är just de som producerar livsviktig samhällsservice för ålänningarna, såsom barnomsorg, skola och äldreomsorg.
Enligt det material som jag redovisat i lagtinget har landskapsandelarna i stort sett stått stilla under de senaste 13 åren, medan kostnaderna för kommunerna under motsvarande tid ökat med ungefär 40 miljoner euro. Nu föreslår regeringen att anslaget till kommunerna ska minskas med ytterligare cirka 5 miljoner nästa år. För Ålands Framtids del innebär det förslaget ett svek mot givna vallöften. FNU säger att landskapsandelarna är till för att driva utjämningspolitik mellan kommunerna. Det är förstås sant, men inte hela sanningen. Det handlar också en ersättning för lagstadgade pålagor, skatteavdrag som landskapet på för kommunerna.
FNU gör följande markering i sitt betänkande:
”I det fall landskapsregeringen inte har presenterat ett nytt system… //… anser utskottet att landskapsregeringen i tilläggsbudget i skyndsam ordning eller senast under 2022 skjuter till anslag så att landskapsandelarnas volym återgår till den nivå där de befann sig innan den föregående regeringen sänkte anslagsnivån”.
Det här kan låta bra, men tydliga och bra skrivningar i tidigare FNU:s betänkanden har inte lett till något. Därför aviserade jag ett ändringsförslag till FNU:s betänkande med följande motivering: ”Ny lagstiftning inom både socialvårdsområdet och bildningssektorn har medfört kraftigt ökade kostnader för de åländska kommunerna. Samtidigt har landskapsregeringen minskat landskapsandelarna till kommunerna. Nettoeffekten blir en minskning för kommunerna från år 2021 till år 2022 med 4,5 – 5,5 miljoner euro beroende på beräkningsgrunder. Därför föreslår jag att anslaget för landskapsandelar och stöd till kommunerna, ökas med två miljoner euro fördelat så att socialvårdsområdet ökas med en miljon euro och bildningssektorn ökas med en miljon euro.”
FNU vill också utvärdera kravet i den nya barnomsorgs- och grundskolelagen om att personal i ledande ställning inom den här sektorn ska genomgå ett så kallat Ålandsprov. Som skäl anges att det kan te sig ”oändamålsenligt och ojämlikt med tanke på att motsvarande prov inte krävs av andra yrkesgrupper i nuvarande position.”
Olof M Johnsons stiftelse har tagit fram tre väldigt bra publikationer. I den sista, ”Den åländska autonomins framtidsförutsättningar”, så tar man upp förslag till åtgärder för hur man skulle kunna höja kompetensen när det gäller självstyrelsen. Det står så här:
”Det krävs en omfattande och bred kompetens för att upprätthålla och utveckla självstyrelsen, dels på det allmänna planet inom förvaltningen och dels kvalificerad specialistkompetens inom folkrätt och internationella relationer.”
Jag fortsätter citatet:
”Ett alternativ skulle kunna vara att inom ramen för Högskolan på Åland bygga upp ett internationellt kompetentscenter för utveckling av ett kontinuerligt kunskapsutbyte med andra autonomier. En sådan centrumbildning kunde med fördel också erbjuda tilläggsutbildning för tjänstemän och politiker inom åländsk lagstiftning och förvaltning.”
Det här är någonting som ÅF tycker att är viktigt, alltså vikten av att alla som arbetar inom Ålands förvaltning har kunskap om det samhälle man jobbar för. Den här kunskapen kan säkras genom ett Ålandsprov. Mot den bakgrunden tycker jag att det är märkligt att FNU ställer sig kritiska till att det krävs Ålandskunskap för att vara daghemsföreståndare. Det borde i stället gälla att samtliga inom den åländska förvaltningen har kunskap om Åland och dess självstyrelse.
ANDERS ERIKSSON
LAGTINGSLEDAMOT (ÅF)
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
