SÖK
MENY
Varför tar inte livsmedelslagen hänsyn till djurens bästa?
I dag är den finska tolkningen då det kommer till livsmedelslagen (och Åland följer Finland här säger man) så tolkas alla djur som finns i ett inhägnat område som tamdjur oberoende vad det är för djur, och skall så behandlas också.
En ko skall behandlas på samma sätt som en struts, myskoxe, älg eller kronhjort. Detta även om man har hägnet avsett som produktionshägn eller vilthägn. Detta ställer till det och gör till och med enligt mig att kraven på hur man skall behandla till exempel ett vilt djur som skall leva så naturligt som möjligt kan enligt mig bli djurplågeri i värsta fall för att följa lagen. Ett exempel, skall ett djur som finns i ett inhägnat område på något sätt kunna slaktas eller kommersialiseras så måste alltid djuret först besiktigas levande av en veterinär.
Det är en sak att sätta koppel på ett får eller en ko för att kunna visa den för en legitimerad veterinär. Men att sätta koppel på en vild kronhjort på 250 kilo som aldrig haft en person på närmare avstånd än 50 meter så blir inte naturligt eller ens möjligt att göra utan både onaturlig hantering, lidande och stress. Ser man på den svenska tolkningen av livsmedelslagen så finns det tre olika typer av inhägnader (djurpakshägn, produktionshägn och vilthägn) som alla har olika regler hur djuren ska behandlas och vad som får och kan göras med dessa djur för att inte utsätta dessa för vad jag anser är onaturligt hantering, stress och i värsta fall djurplågeri.
Hoppas man tar hänsyn till också den aspekten (hur denna lag fungerar tillsammans med övriga lagar och eventuellt också anpassar dessa) i arbetet med denna genomgång.
Sedan att ett djur efter en avslutad veterinärbesiktning tas utanför grindarna på hägnet (dött eller levande) helt plötsligt är ett vilt djur igen och då skall hanteras på nytt sätt med då nya krav är en annan sak som också kan funderas över.
Idag är detta en process och regelverkspaket som gör det omöjligt att kunna kommersialisera detta fina djurs kött. I min tolkning så behöver jag först utsätta det för djurplågeri och sedan bygga ett slakteri som kan ta emot denna typ av vilt kött för att följa lagarna.
Inte ens att ge bort djuren till till exempel matbanken är möjligt utan vad jag anser är onaturligt hantering, onödigt lidande och för djuren stresshöjande åtgärder. Detta är inte ett alternativ för mig, så nu är det enda som kan göras att gräva ner djur som behöver tas bort ur hägnet för en så snabb och för djuret stressfri och icke plågsam process som möjligt.
FRAENK ANDERSSON
JOHNNY ANDERSSON
VILTHÄGNSINNEHAVARE
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
