Varm om hjärtat
Sällan har jag blivit så glad som när jag på fredagsmorgonen läste om stödet till Ukraina på 3 miljoner. Medan man i riksdagen delar ut ”julklappspengar” till små projekt runtom i landet som gynnar enskilda ledamöter så satsar våra politiker på skyddsrum i ukrainska skolor.
Det hörs kritik, självfallet hörs det kritik. Det finns alltid några som anser att vi inte har råd att hjälpa andra så länge allting här hemma inte är perfekt. Men när är någonting perfekt? När har vi ”råd”.
Våra skolbarn behöver inte under brinnande krig springa till skyddsrummen när drönarattackerna sveper in. Visst vill vi att andra barn ska kunna leva lika tryggt, men världen ser inte ut så, tyvärr. Vi kan inte stoppa kriget, vi kan inte hindra drönarna. Men vi kan hjälpa.
Något säger mig att en del av kritiken nu handlar om att alla inte fick vara med, att man inte skulle ha motsatt sig stödet om man hade fått vara med och ta åt sig av äran. Jag hoppas det är så.
Det här är den bästa julklapp jag kunde få. Tack.
HARRIET TUOMINEN