Ingen ska av ekonomiska skäl tvingas avstå från studier. Det är syftet med studiestödslagstiftningen som är en av grundstenarna i den nordiska välfärdsmodellen. I debatten verkar dock denna grundtes glömmas bort eller suddas ut.

År 2013 höjdes studiepenningen för personer över 18 år. För studerande med eget boende blev nu det månatliga stödet 343 euro. Samtidigt justerades intjäningstiden för takbeloppet av förvärvsinkomster så att en studerande kan jobba under sommaren eller studiefria månader utan att det påverkar studiepenningen. En heltidsstuderande är berättigad till studiestöd om dennes skattepliktiga inkomst är högst 939 euro i genomsnitt per studiemånad. För deltidsstuderande gäller högst 1 358 euro i genomsnitt per studiemånad.

Det åländska takbeloppet är redan generöst. I Finland var motsvarande takbelopp 696 euro för heltidsstudier före den temporära höjningen och 870 euro efteråt, fortfarande väl under den åländska normalnivån.

I en kritisk tid då vi behöver eliminera hinder för studerande att gå in i vård- och omsorgsyrken är ett slopande av inkomstgränsen självklart helt i sin ordning. Om inkomstgränsen i ett normalläge faktiskt är skäligt att slopa utreds som bäst, helt enligt regeringsprogrammet. Själv var jag med i en arbetsgrupp 2020 som utredde förändringsbehoven i stort i studiestödslagen.

Låt det vara tydligt att jag inte har principiella invändningar emot slopandet av inkomsttaket. Jag menar dock att det finns större utmaningar kopplat till studiestödssystemet. Jag oroas i högre grad för de familjer som uppger att de inte har råd att skicka sina barn till utbildning. Särskilt utsatta enligt ÅSUB är ensamstående föräldrar med två barn. Dessutom har vi fortfarande en besvärlig situation kring kostnaderna för läromedel. En genomförd utbildning vid Ålands lyceum kan kosta uppemot 2 900 euro vilket är en hög summa för vissa familjer.

I finansiellt ansträngda tider ska vi vara mycket försiktiga med hur vi fördelar de gemensamma finansiella resurserna. Nu om någonsin behöver vi ställa frågan var pengarna gör mest nytta. Det gör vi genom att ställa frågan vad syftet med de olika stödsystemen egentligen är.

Det var exakt samma tankesätt som regeringspartierna hade då vi avskaffade ett brett arbets- och pensionsinkomstavdrag för att frigöra resurser för ett högre grundavdrag, från ett takbelopp på 3 100 euro till 3 500 euro. Redan innan pandemin var andelen åländska hushåll under fattigdomsgränsen hela 13 procent. Med det höjda grundavdraget hjälper vi fler låginkomsttagare att få vardagen att gå ihop.

På samma sätt ska vi tänka kring studiestödslagen. Ingen ska behöva ställa sig frågan: Har jag ens råd att studera nu? Det ska inte vara någon skillnad om en person föds i ett hushåll med låg eller hög inkomst. En översyn av studiestödslagen är viktig att göra så att pengarna fördelas till de studerande som behöver dem mest. För Hållbart initiativ är det helt självklart att tänka på de mest sårbara på vägen mot en rättvis omställning.

SIMON HOLMSTRÖM (HI)
LAGTINGSLEDAMOT

Mer läsning

Studiestödet för gymnasiestudier halveras

Förändringsarbete på AMS: beslut om studiestöd på en dag

Kartläggning: Det gör Åland attraktivt för jobb och studier