SÖK
MENY
Vart är vi på väg?
Jag hade ett litet ärende till självstyrelsegården i torsdags. Hänvisad till nedre ingången på grund av pågående arbete stod jag utanför en låst dörr. Efter en stund såg jag porttelefonen och fick kontakt med receptionen. Ytterdörren öppnades men jag blev inte insläppt i byggnaden utan fick stå i vindfånget och vänta på att en personal kom ner och öppnade dörren in till hallen.
Men insläppt blev jag inte. I stället sprang han upp igen för att hämta det lilla paket som var lämnat i receptionen för mig att hämta. Vadan detta? Har vi medborgare inte längre tillträde i vår självstyrelsegård? Varför? Är jag ett hot?
På fredagen hade jag ett mindre ärende till polishuset. Jag gick in i den gamla ingången men såg först ingen personal endast en annan kund som väntade på hjälp. När en polis till slut kom ut genom en låst dörr lyckades jag fråga honom i förbifarten och hänvisades till nästa ingång. Väl där fann jag allting obemannat. På infoluckan fanns en lapp; ”stängt pga sjukdom”. Kan polishusets ”reception” ha lapp på luckan? Jag väntade där en lång stund (ringde till och med polisens kontaktnummer utan att få svar) men när ingen syntes till gick jag tillbaka till ruta ett. Jag hade turen att träffa på samma polis igen som knackade på hos en kollega där jag fick lämna en nyckel som mitt barnbarn hade hittat. Mitt ärende var en simpel sak men om det hade varit något allvarligt? Varför sitter ingen personal och tar emot?
Är vi på väg mot ett samhälle där vi möts av stängda dörrar i stället för öppenhet och personligt bemötande när vi vänder oss till våra myndigheter? Är det detta som nu också är på väg att hända på vårt sjukhus?
Jag har varit så stolt över den åländska närdemokratin. Närheten till makten. Inkluderandet av oss invånare i självstyrelsen. Men de här två dagarnas upplevelser fick mig att känna mig som något ”katten släpat in”.
Rigmor Tillema
