SÖK
MENY
Vårt dagliga bröd
Vi gläds över att se gulnande sädesfält, men hur länge? Skall det gå som med våra beteshagar, som krympt till ett unikum? Att vara spannmålsbonde är idag ingen dans på rosor. Spannmålspriserna styrs av världsmarknaden och odlingen av ett klimat som blir allt opålitligare.
Går det att leva som spannmålsodlare på Åland? Nja förutsättningarna är dåliga. Förutom några enstaka fall är arealerna för små. Klimatet alltför ryckigt och så har vi det där med ointresserade politiker. Så var skall vi börja?
Arealerna börjar sakteligen öka då allt fler smågårdar i samband med generationsväxlingar faller ifrån. Grymt kan tyckas men det är en utveckling där Åland varit långt efter men priset på åkermark och arrenden lever sitt eget liv frikopplat från lönsamhet.
Åland producerar brödsäd och fodersäd. Ju högre kvalitet bonden klarar av desto bättre betalt. Marknaden och kvaliteten styr. Det senaste året har vetepriset varierat mellan 270 och 190 euro/ton. Världsmarknadspriset har efter Putins anfall på Ukraina kastat uppåt 100%! Det är inte lätt att vara bonde på lilla Åland när de stora elefanterna dansar.
Klimatet är som det är men med täckdikning och bevattning kommer man långt. Men investeringarna är dyra och kan genomföras endast med landskapsstöd. Men när investeringen väl är gjord är den där för alla framtid.
Skörden är förutsättningen för jordbruket men även förutsättningen för den åländska livsmedelproduktionen. Men Åland har ingen livsmedelsstrategi. Vart strävar man? Hur vill man att det åländska jordbruket och livsmedelsindustrin skall se ut? Nu sysslar man med nödutryckningar i stället för att som Sickan ha en plan. Varför är det så här? Svaret är Centern! 90 % av de åländska bönderna röstar förmodligen på C och vad får de tillbaka? Jo ett parti som ödslat tiotals och åter tiotals miljoner på en utopi om en tunnel till Föglö för att inte tala om fiaskot med hybridfärjan. De 50-60 miljonerna skulle haft en avgörande betydelse i det åländska jordbruket.
Den åländska spannmålsodlingen är idag helt beroende av torken i Färjsundet, som är gammal och i behov av en grundrenovering. Men även volymerna är för små! Pga det och hamnens djupgående är spannmålsexporten beroende av ett enda fartyg. Ja just det som gick på grund ifjol och som väl snart är 100 år gammalt. Och vad gör landskapet, det är nämligen deras vattenområde? Jo ingenting! Det minsta bönderna kunde göra är att kräva av ”sitt” parti att det skapar förutsättningar för spannmålsodling på Åland. Bara det kan få volymerna att växa. Vi talar ändock om en miljonexport. Om inte de åländska politikerna tar sig i kragen och på alvar börjar intressera sig för näringslivsfrågor och om inte bönderna börjar rösta på den som verkligen engagerar sig för jordbruksfrågor och om inte bönderna sluter upp runt gemensamma intressen är de gula sädesfälten snart ett minne blott.
JOHAN DAHLMAN
