SÖK
MENY
Verksamhet är välfärdens vinst
En socialdemokratisk ekonomisk politik utgår från helheter, både över tid och över människoliv. Vi tror att det man sparar i början, det kostar i slutet, vare sig det är uteblivna reparationer som blir trasiga färjor, eller för stora barngrupper i skolan och som leder till en endaste marginaliserad ungdom.
I den borgerliga ekonomiska retoriken finns några signalord – effektivisering, privatisering, nedskärningar, lånebörda, skuldsättning.
Det finns också i analysen ett påstått motsatsförhållande mellan ett framgångsrikt näringsliv och en stark offentlig sektor.
Inget kunde vara mera fel. En stark offentlig sektor som sköter samhällets grundfunktioner – vård, skola och omsorg på ett hållbart, kvalitativt och jämlikt sätt, det är vad de flesta företag efterfrågar för att få väl utbildad arbetskraft, stabilitet och förutsägbarhet. Det behövs för attraktionskraften, för inflyttning, för att vi som samhälle ska röra oss framåt.
I privatiseringsretoriken kan man få intrycket att allt på ett magiskt sätt sköts bättre och effektivare i privat regi, att offentlig serviceproduktion alltid är dyrare och sämre, att den mytiska kommunalanställda eller landskapstjänstemannen bara rullar tummarna och lyfter lön.
Det är naturligtvis rena dumheter. Människor är människor i alla organisationer. Det funkar bättre och sämre på olika arbetsplatser, oberoende av om det är privat eller offentligt.
Den avgörande skillnaden är dock enkel. Inom offentlig sektor är det enda uppdraget att med skattemedel producera en viss service, säg äldreomsorg eller skola.
I det privata kommer ytterligare en ingrediens, om vi nu skulle privatisera servicen. Förutom service ska skattepengarna generera vinst till sina ägare.
Det är varken fult eller fel att göra vinst i ett företag. Företag ska göra vinst. Handel och marknadsekonomi är bra, i ett demokratiskt och reglerat samhälle där man säkrar kvalitet, arbetsvillkor och likabehandling genom lag, men vinsten ska inte komma av ”effektiveringar” på vård, skola och omsorg. Vinster i välfärden ska vara god vård, bra skola och värdig omsorg.
Det som är fel är rovkapitalism som sker på människornas, miljöns och klimatets bekostnad, för att ytterligare berika de superrika. Växande klyftor i samhället är destruktiva och kostsamma, det finns det mycket forskning på. Dagens politiska polarisering är också den ett belägg för att marginalisering, ojämlikhet och rasism, globalt och regionalt, föder instabilitet och våld.
Både i Finland och Sverige ser vi nu hur borgerliga partier söker stöd hos och allierar sig med extremhögern för att kunna genomdriva sin ekonomiska politik, i en övertro att hårda bandage och tuffa nedskärningar är rätt medicin. På det altaret är man beredd att offra.
Skuldsättning är inte bra, den måste man absolut jobba bort, men vilket är priset för att sälja ut humanism och solidaritet? Vad kostar det att acceptera och svälja värderingar man egentligen inte delar, i stället för att mötas på mitten och hitta en balans?
NINA FELLMAN (S)
