SÖK
MENY
Vi ser väldigt oroligt på resultatutvecklingen
I remissdebatten sade finansminister Mats Perämaa att vi gått från ett underskott på 17,6 miljoner för 2016, via ett underskott på 12 miljoner för 2017 till ett underskott på 4,5 miljoner i budgeten för 2018.
Han avslutade ”Därmed kan vi gott konstatera att vi följer den plan som vi har lagt och ska nå det mål som vi har sagt att vi ska nå.”
Det vore bra, men är det så?
Från Åländsk Demokrati vill vi utgå från kärnan i budgeten för att försöka se in i framtiden. Det är landskapets ekonomi, med intäkter och kostnader, som ger ett överskott / underskott.
I budgetförslaget ser vi att de sammanlagda skatteintäkterna ökar med 5 miljoner, (från 258 miljoner till 263 miljoner). Detta beror på att avräkningen, tack vare tillväxten i Finland, förväntas öka med 14 miljoner; från 223 till 237. Däremot minskar ”flitpengen” från 23 till 14 miljoner. Den är beroende Ålands andel av de finska skatterna och baserar sig på utfallet för år 2016.
Hur ser framtiden ut? Från budgetförslaget kan vi räkna ut att avräkningen ökar med bara 1.300.000 år 2019. För flitpengen finns ingen prognos, vilket är oroväckande. Varför gör man ingen prognos över flitpengen för 2019 som ju baseras på ekonomin för 2017? Finansministern brukar ju säga, att går det bra för Finland, så går flitpengen ner.
År 2015 var den nominella tillväxten på Åland 1,8 % och i Riket -0,2%. Flitpengen blev 23 miljoner.
År 2016 var den nominella tillväxten på Åland 2,2% och i Riket 2,0%. Flitpengen blev 14 miljoner, som vi ser i budgeten.
I budgeten för år 2019 kommer flitpengen att baseras på skatterna för 2017. Den nominella tillväxten på Åland beräknas bli 1,4% och i Riket ovanligt höga 4,0 %. På basen av historiska data, så finns risken att vi får en historisk liten flitpeng, dvs på några enstaka miljoner euro. Då avräkningsbeloppet ökar med en miljon så kan nettot i värsta fall alltså bli en minskning av de sammanlagda skatteintäkterna med fem-tio miljoner euro.
Finansministern nämnde även i sitt anförande med: ”Samma gäller kapitalskatterna. Vi har en stabil trend men inte så positiv som man kanske kunde förvänta sig”. Det ser alltså illa ut på intäktssidan.
Om regeringen hade sett till att slimma den egna organisationen hade detta kanske inte behövt medföra större problem. Men inbesparingarna har främst inriktat sig på ÅHS och landskapsandelarna till kommunerna.
Exakt hur många årsarbetsplatser det finns i landskapsregeringen är svårt att få reda på. Från finansutskottet har vi efterlyst statistik. Till slut fick vi en enkel sammanställning, som visar att antalet anställda har ökat med ett tiotal under året. Inte minskat. Kostnaderna lär slå ut i sin helhet nästa år.
Ser vi på raden ”Personalkostnader”, så ser vi att de minskar med 2,4 miljoner. Största orsaken till detta är konkurrenskraftsavtalet, vilket är en engångsförbättring. Senaste år ökade personalkostnaderna med 2 miljoner. Risken finns att vi får en liknande utveckling 2019.
I budgeten kan vi se att kostnaderna för köp av tjänster ökar med 2,5 miljoner, trots konkurrensavtalet. Ökningen kan då bli större för 2019.
Dessa faktorer riskerar att öka underskottet med 10-15 miljoner euro. Finansministerns ord ”vi följer den plan som vi har lagt och ska nå det mål som vi har sagt att vi ska nå.” verkar allt mer osäker.
I betänkandet listade vi även några utmaningar: De planerade investeringar i infrastruktur i landskapet, ökande lönekostnaderna pga arbetsvärderingen och den höjda försörjningskvoten. Utöver detta har vi riskerna med avkastningen från PAF.
Arbetsvärderingen är ju faktiskt utförd och frågan är där hur länge regeringen tänker vila på hanen? Blir det en valfråga igen?
Vi från Åländsk Demokrati ser väldigt oroligt på den framtida resultatutvecklingen för landskapet. Det ser onekligen ut som om finansministern hamnar att kavla upp ärmarna än mer och gräva än djupare diken innan den åländska skutan kan segla fritt igen.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
