Jag heter Sanna, är 42 år och medlem i Ålands konservativa förening Urd som angående en insändare i transfrågan blivit anklagad för många saker som aldrig ens har yttrats från vår sida. Feltolkningar och anklagelser utifrån dessa haglar i svar på våra insändare, på politikers facebooksidor och nu tydligen även i plenum.

Det sägs att vi inte har någon kunskap inom NPF, missbruk osv. Det sägs även att vi är aggressiva, att den statistik vi förmedlar inte stämmer och att vi saknar empati. Någon förvånades även över att vi anser att det behöver finnas utrymme för de flickor som inte passar in i mallen. För av någon anledning har den personen fått för sig att vi som konservativa inte vill lämna utrymme för dessa tjejer.

Vidare väljer dessa personer att misstolka vår syn på allas lika värde, allas rätt att bli behandlade som andra, allas rätt att vara som de är och duga som de är. För oss är detta en icke-fråga. Naturligtvis ska alla få vara som de är. Frågor som dessa är i vår värld totalt överspelade. Att diskutera sådana saker är att sparka in öppna dörrar.

Det vi är intresserade av att diskutera är vuxenansvaret i detta med att personer som har en högre sårbarhet riskerar att dras med i något som egentligen inte är för dem.

Jag är själv en av dessa personer. Har haft psykisk ohälsa ganska tidigt i livet. Ätstörningar. Självskadebeteende. Psykisk ohälsa med flera av dess följder samt gränskritisk ADHD.

Är det en funktionsnedsättning i normen för dagens samhälle? Ja.

Är man extra sårbar i normen för dagens samhälle? Ja.

Har man lättare att haka på trender? Ja.

Vad är det man i en sådan situation behöver från de vuxna i ens omgivning? Man behöver gränser och referensramar. Man behöver känna att man kan prata med vuxna om sina funderingar utan att de bejakar allt man säger. Man behöver ett vuxenstöd och en vägledning. Man behöver inte vuxna som bekräftar och stöttar alla ens mindre bra idéer. Sen finns det givetvis människor som är transpersoner men det är inte främst dem vi tänker på.

Vi tänker på alla de som i tonåren inte fått den ansvarsfulla vuxenvägledning de behöver och som sedan riskerar ångra alla åtgärder de genomfört. Det finns trots allt berättelser från allt flera som upplevt könsdysfori att deras önskemål kring en medicinsk transition aldrig ens har ifrågasatts. De har senare kommit till insikt om att de hade behövt något helt annat. Viljan att inkludera ett litet fåtal kan få så långtgående konsekvenser för andra. Det behöver man ta ansvar för.

Fortsättningsvis skulle vi önska att de som vill ha ett förtydligande kring våra åsikter tar kontakt med oss. Vi diskuterar gärna sakfrågor.

SANNA WILLFORD

Ålands Konservativa Förening Urd rf