SÖK
MENY
Vill Åland verkligen ta död på ekoodlingen?
Ålands CAP-strategiplan för 2023-2027 avgör det åländska jordbrukets framtid. Ålands jordbruk har en nyckelroll när det gäller klimat- och miljömålen, landskapsvården och närproduktion samt export av livsmedel och foder.
Vid närmare genomgång och vid presentation av planen från ansvarig tjänsteman och minister framkommer en helt annan inriktning än de mål som anges i inledningen. Den odlingsform som tar mest hänsyn till miljön skall tydligen minskas ner på Åland, en odlingsform som binder mest koldioxid, tillvaratar näring ur luften och binder den i jorden, sparar och förbättrar jordstruktur och bördighet utan gifter och energikrävande importerad konstgödsel, producerar ren mat och rent foder. Detta föreslås inte för att anslag saknas eller av besparingsskäl utan medel skall istället överföras till annat. Motiveringarna grundas på samma logik som anförs av klimat-·och miljövårdsmotståndare också på annat håll: ”Miljö–·och klimathänsyn, som tillämpas inom ekoproduktionen, medför för låg produktivitet så den odlingsformen skall svältas ut. För den ger för lite pängar”.
För att få bort denna ”inproduktivitet” i åländskt jordbruk föreslås att stödet för ekologisk vallodling drastiskt sänks, vilket är synnerligen effektivt om man vill ta död på den odlingen helt på Åland. Utan vallodling är nämligen ekoodling omöjlig att bedriva. Vallodling är enda möjligheten att i ekologisk växtföljd hålla tillbaka ogräs och bevara god jordstruktur, mullhalt och bördighet. Utan vallodling finns ingen ekoodling.
Nuvarande stödsystem gäller efter förlängning ännu 2022. Det har fungerat relativt bra. Allt som producerats har efterfrågats. Åländska barn i daghem och skolor har haft tillgång till garanterat rena närproducerade ekologiska råvaror i skolköken största delen av året via Andelslaget Odlarringens medlemsodlare. Unga driftiga odlare producerar för export till riket via Ålands Trädgårdshall. Spannmålen förmedlas via Germundö Gård som investerat i torknings-, sorterings–·och lagringsanläggningar speciellt för ekospannmål. Överängs Kvarn förädlar gryner och mjöl samt utvecklar sitt utbud fortgående, Mattas gårdsmejeri gör ost och andra delikatesser från egenproducerad mjölk. Johannisbergs gård producerar ekomjölk i modern ladugård och unga entusiastiska företagare planerar nysatsningar bland annat inom äggproduktion. Får-·och nötköttsgårdar producerar för direktförsäljning och Dahlmans slakteri; de gör ovärderliga insatser för landskapsvården. Produktionen från ekovallarna går till ekologiska mjölk-, köttdjurs-·och fårproducenter eller är gröngödslingsvallar enligt gällande bestämmelser. Ekoodlingen övervakas av landskapets egna kontrollanter och följer strikta bestämmelser. Företagsamheten inom sektorn blomstrar och samarbetet mellan odlarna är allmänt och utvecklas alltmer.
Allt detta hotas nu av att några ansvariga för strategiplanen vid sina skrivbord och statistikpapper fått en helt felaktig uppfattning om åländsk ekoodling. Förslagen i Ålands CAP-strategiplan som gäller denna sektor måste därför rättas till om ekoodlingen skall räddas och fastställda klimat-·och miljömål beaktas.
ANDERS JOHANSSONANDERS STENMARK
