SÖK
MENY
Vill inte oppositionen ha närproducerad mat?
Lagtingsdebatten förra veckan om gödselmedel och den mängd fosfor som ska få användas i så kallad startgiva på våren visar på bristande kunskap om det åländska jordbruket och dess förutsättningar.
Politik ska bygga på fakta. Därför är det önskvärt att oppositionen bestående av Lib, S och HI skulle ha lite mer torrt på fötterna innan man går till attack och populistiskt hänger ut jordbrukarna till syndabockar för den försämrade kvaliteten i dricksvattentäkter.
Fakta är att en viss mängd fosfor behövs för att få våra viktigaste och basala jordbruksprodukter att rota sig och ta upp näring i ett så tidigt skede på växtsäsongen som möjligt. I den nya lagen sätts en gräns för fosfor i startgivan på Åland som är något över maxvärdet i Finland men långt under vad som är tillåtet i Sverige. Dock håller sig maxgränsen för det åländska jordbruket med råge inom miljöstödsprogrammets gränsvärden.
Att jordbruket på Åland behöver lite mer gödsel för att få igång växtligheten på våren beror på att vi har kallare vårar än i Finland. Utan denna startgiva skulle våra skördar märkbart försämras. Vi skulle inte ha lika stor tillgång till närproducerad mat på våra bord.
Även exporten av åländska jordbruksprodukter till ett värde av långt över 100 miljoner euro per år skulle minska radikalt. Resultatet av detta skulle bli att den redan hårt ansträngda jordbruksnäringen går under.
Det vore önskvärt med ett helhetstänk bland de mest högljutt, kritiska politikerna innan jordbrukarna ensidigt utmålas som miljömarodörer. Hur har Lib, S och HI i sin enögda miljöhybris tänkt lösa den närproducerade försörjningen av potatis och lök med märkbart minskade lokala skördar? Genom ökad import av jordbruksprodukter som med största säkerhet odlats med långt mer fosfor och som dessutom ska transporteras till Åland med fossilt bränsle?
Det försämrade tillståndet i våra vattentäkter beror på en mängd saker: privata avlopp, kommunala avlopp med pumpstationer som ibland ”breddar” (svämmar över) i öppet dike men även den ökade mängden lövträd längs stränderna till våra insjöar.
Då träden fäller löven på hösten fylls våra vattentäkter av organiskt material som kräver stora mängder syre för att brytas ned, vilket skapar syrebrist. Förr var dessa stränder öppna betesmarker.
Jag och många jordbrukare med mig är förvånade att ingen från Centern gick upp och försvarade kritiken från de tre oppositionspartierna i lagtinget förra veckan. Den enda som gjorde det var Anders Eriksson (ÅF).
Det förstärker intrycket av C inte längre är ett parti som företräder jordbrukarna och landsbygden och att det enda landsbygdspartiet i dag är Ålands framtid.
BRAGE EKLUND
ÅLANDS FRAMTID
