Först av allt ett varmt tack till Runa-Lisa Jansson och sakligt formulerade frågeställningar från den 4 januari som många ålänningar grunnar på i anslutning till planerna på storskalig havsbaserad vindkraft.

Låt mig inledningsvis understryka att det är först under den stundande våren som arbetet på allvar inleds med att ge bästa möjliga underlag för den åländska regering som ansvarar för Ålands bästa efter lagtingsvalet i oktober. Upphandling av nödvändiga experttjänster har inletts. Sådana krävs för exempelvis miljöbedömningar, ekonomiska kalkyler och de juridiska avväganden som umgänge med internationella aktörer förutsätter. Samtidigt har sittande regering ända från första början haft sakkunniga tjänstemän som byggt grunden för detta unika projekt.

Lagtinget kom precis före jul med det viktiga beskedet att arbetet med havsbaserad vindkraft ska fortsätta utgående från den havsplan som utpekar olika vattenområden som lämpliga för vindmöllor. Lagtinget bekräftade därmed den positiva inställning till havsbaserad vindkraft som gavs efter landskapsregeringens första meddelande om hur Åland kan bidra till att motverka att vår planet brinner, torkar och blåser bort parallellt med att vattenmassor dränker andra områden. Detta samtidigt som hela Åland vinner på att nyttja en naturlig resurs.

Hela grundtanken med att placera stora kraftverk ute till havs är – förutom de optimala vindförhållandena – att avståndet till bebyggelse ska motverka flera av de farhågor Runa-Lisa Jansson lyfter i insändaren. Några andra utgångspunkter kan nämnas: satsningarna ska inte belasta Ålands budget (även projektets administrativa del genomförs med extra EU-medel) och utarrenderingen sker endast om ersättningarna till ålänningarna når en på förhand bestämd miniminivå. Alla bolag som på ett eller annat sätt involveras i byggandet måste ansöka om näringsrätt. Givet är att själva byggprocessen fordrar ett unikt kunnande där det behövs specialister som verkar utgående från tillfälliga näringsrätter. Andelen ålänningar som engageras i den fortlöpande servicen beror mycket på oss själva. Här planeras bland annat en särskild utbildning för de som kan tänka sig en karriär inom vindindustrins service- och underhållssida.

Åland står inför ett vägskäl när det gäller vår framtida försörjning. Ändå finns många utmaningar längs med vägen, till exempel:

1. Pengarna som vindkraften genererar till den offentliga kassan ska tillfalla alla ålänningar genom att lagtinget beslutar om fördelningen. Inkomsterna består bland annat av arrendeavgifter och fastighetsskatter. För att inte sistnämnda inkomster ska skapa en obalans mellan kommunerna, är en modell som efterliknar dagens fördelning av samfundsskatter ett möjligt alternativ.

2. Kommuner som har vindmöllorna inom sina gränser tilldelas rimligtvis en högre andel men merparten av inkomsterna ska komma alla kommuner och därmed alla ålänningar till godo. Själv pratar jag aldrig om vilka summor det kan bli fråga om men klart är att redan arrendeavgiften får en positiv inverkan på våra framtida möjligheter att finansiera välfärden i form av omsorg, sjukvård och utbildning med mera. Samtidigt hoppas jag att kommande lagting går in för att en betydande del av inkomsterna placeras i en miljö- och utvecklingsfond.

3. Om och i så fall i vilken utsträckning havsbaserad vindkraft ska täcka vårt framtida energibehov, klargörs i de kommande förhandlingarna med det bolag/de bolag som efter auktion lagt de högsta buden.

4. I början på denna vecka tecknar jag under ett brev där vi ber om de berörda kommunernas samtycke att koordinera planläggningen för projekt Sunnanvind, vattenområdet norr om Åland. Oavsett vem som ansvarar för arbetet med de

behövliga generalplanerna, är det ändå respektive kommunfullmäktige som har makten att besluta om planen ska godkännas. I vanlig ordning kan alla kommunmedlemmar (inklusive fastighetsägare) besvära sig mot beslutet. Besvären riktas som vanligt till Ålands förvaltningsdomstol som första instans.

5. I sin insändare argumenterar Runa-Lisa Jansson för anordnandet av kommunala folkomröstningar i samband med höstens val. Det är givetvis fritt fram för en kommun att nyttja detta demokratiska verktyg men i så fall väljer kommunen samtidigt att tacka nej till deltagande i ovan nämnda planläggning. Tidtabellen styrs av EU-medlens tilldelning och där har vi sommaren 2026 som bakre gräns. Samtidigt vill jag igen påminna om att det är först när planeringen och miljöbedömningen är klara som alla fakta föreligger, dvs. någon gång under 2024.

6. All mänsklig verksamhet påverkar naturen och vattenmiljön. Det finns dock inga belägg för att ett kraftverk skulle sprida mikroplast på det sätt som vindkraftsmotståndare påstått. Facebook är ingen bra plattform varken för sansade diskussioner eller faktainsamling. Men givetvis ska bl.a. förekomsten av mikroplast bli föremål för en noggrann analys.

7. När det gäller avslutandet av projektet om 30-40 år är det givet att det offentliga Åland kräver sådana avtal som garanterar ett återställande och nedmontering av kraftverken, oavsett vad som händer på energiområdet eller för de aktörer som gör satsningen. Eller som jag uttryckt det i andra sammanhang: så länge det finns ett banksystem kan vi vara trygga om att efterbörden hanteras väl och avsevärt mycket bättre än restprodukterna från kärnkraften. Bankgarantier kan givetvis kompletteras med försäkringar ifall det fortfarande finns frågetecken till denna del.

Vindkraften kan rätt skött bli det nya ben som ger oss inkomster, sysselsättning och energi för drift av våra fartyg, både interna och kommersiella. Jag kan garantera att både politiker och tjänstemän känner sitt ansvar för att vindkraften ska bli en framgångssaga för Åland.

HARRY JANSSON (C)
VICELANTRÅD, ENERGIANSVARIG MINISTER

Mer läsning

Skattemiljonerna ökar för vind- och solkraft – så mycket fick åländska kommuner

Kritik mot riksdagsledamoten om beredskapslag

Camilla Gunell i klimatdebatten: ”Vi måste lämna den svartbruna vägen”