SÖK
MENY
Vindkraften och EU-valet
Det finns två vindkraftsbolag, som etablerat sig på Åland, för att på nära håll kunna manipulera politikerna. Under det öppna hörandet i finansutskottet svor regionchef Anders Wiklund vid sin fars grav att kineserna aldrig skulle bli ägare av OX2. Hur vågade han garantera vem som köper aktierna till ett börsbolag?
I veckan skrev Affärsvärlden att riskkapitalbolaget EQT hade lagt ett kontant bud på hela OX2. 60 svenska kronor per aktie, totalt 16 miljarder kronor, vilket var 43 procent högre än börskursen och såg bra ut. När OX2 introducerades på börsen 2021 var kursen 60 kronor. Som högts var den över 100 kronor, men huvudägarna ansåg 60 kronor var ett bra pris med all den information de hade. Under kvartal 4/2023 halverades vinsten. OX2 uppvisade en förlust kvartal 1/2024.
Vissa analytiker beskrev OX2 som konkursmässigt, men Ålandsbanken ansåg att budet var ”för snålt” och deras värdering var dubbelt upp. Nå, de har ju en ko i diket, som det hette förr.
Så ”informerar” det åländska sändebudet Anders Wiklund att Brändö kommun får 16 miljoner euro per år i skatt från det fantiserade vindkraftsprojektet. Tror någon på dessa sagor längre?
Senast Mats Perämaa (Lib) var finansminister ändrade han lagen om landskapsandelar så att största delen av bolagsskatten fördelades till alla kommuner. ”Socialisering” kan man säga. Brändö kommun kommer aldrig att få 16 miljoner per år. Avundsjukan segrar.
Någon dag tidigare skrev Affärsvärlden: ”Kinesiska vindkraftsparken kan bli miljardsmäll för skattebetalarna”. Det gällde vindkraftsparken Markbygden Ett – en av Europas största vindkraftsparker – nu under rekonstruktion/möjlig konkurs. Största långivaren är Europeiska investeringsbanken (EIB) med 2 miljarder kronor och där skattebetalarna i EU riskerar att ta smällen. Grannarna till Markbygden Ett undrar vem som skall städa upp efter vindkrafts- ”parken”.
EIB säger sig satsa minst 1 000 miljarder euro (1 000 000 000 000 euro) på olika ”klimatinvesteringar” fram till 2030. På uppdrag av EU. Förr finansierade EIB gemensamma infrastrukturprojekt med liten risk men har nu lagt om strategin totalt och till större risker.
Även Ilmatar har EIB som sin finansiär (källa: hemsidan). Under det öppna hörandet frågade jag regionchef Anna Häger varför de kallar sig ”finskt energibolag” då de till 88 procent ägs av franska fonder med huvudsäte en kilometer från presidentpalatset i Paris. På finska och engelska sägs bara grundat i Finland.
Vidare från hemsidan: ”Ilmatar ägs av företagets grundare, privata investerare, fonder som hanteras av Omnes Capital och företagets styrelse”. Korrekt, men borde inte den dominerande ägaren nämnas först? Mot bakgrund av turbulensen i vindkraftsindustrin blir det intressant att se vem som är kvar som ägare om ett år.
EU har efter coronapandemin en politik att strössla enorma skattemedel på den så kallade klimatpolitiken. I kombination med ett förbud av fossilbilar vid ett visst datum är detta en form av planekonomi. Som tur är har vi snart ett EU-val!
Partierna på Åland och kandidaterna Anton Nilsson (SFP) och Jessy Eckerman (S) – med samma åsikter – verkar stöda ett starkare EU, en hårdare ”klimatpolitik” och en ökad kontroll och styrning av medborgarna, vilket vi kunde se prov på under coronapandemin.
Vi från Åländsk demokrati stöder kandidater, som vill göra regionerna och människorna friare, starkare och mer inflytelserika. Det är inte så lätt att hitta dem, men vi får rösta på kandidater från hela landet i EU-valet. Åland kommer ändå inte att få en plats i EU-parlamentet. Rösta i EU-valet!
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
