Att välja en värd
När jag och min praokumpan var ute på uppdrag på stan så frågade vi människor vem de skulle vilja se som julvärd i TV. Ni vet, julvärd. En ny Arne Weise, helst lite bättre än de som SVT valt ut under de senaste åren.
Jag blev ytterst förvånad när ingen som vi frågade verkade ha tänkt på det här förut. Hur kan man inte tänka på det?
Nå, vilka egenskaper behövs då för att kunna vara julvärd?
Jo, man måste vara mysig. Det är i stort sett ordet som sammanfattar alltihop. Mysig. Sen ska man helst vara lite gammaldags, väldigt, väldigt trevlig, klä i kostym och kunna göra en fåtölj rättvisa. En julvärds röst är också av största vikt. Den ska vara sådär lagom mörk och snäll. Man ska helst ha en naturlig fallenhet för att slå ut med händerna på ett sånt där trevligt och inbjudande sätt.
Skägg kan vara trevligt på en julvärd, men det är inte avgörande. Man får absolut inte vara för ung, eller tycka att det nog är en bra idé att blanda in lite ungdomliga uttryck här och var. För det är det aldrig.
Det här med mysighet är förstås en högst subjektiv bedömning – jag antar att det finns sådana som tycker att Ernst Kirchsteiger är mysig, medan jag mest känner för att springa åt ett annat håll varje gång han med sina bara fötter ska fika i tv.
Tyvärr inte. Det kan ju hända att bristen på hållbart julvärdsmaterial beror på att det inte bor så många på vår ö, det är i alla fall den enda förklaringen som jag har kommit på. Bland de få passande männen kan vi finna en historelärare i Kyrkby högstadium, en make till min mors kusin, samt en viss gänglig nyhetschef här på Nyan.
Mina drömvärdar finner jag dock på fastlandet, en i Jakobstad och en i Åbo. Problemet är väl hur man ska få dem att ställa upp.
Perfekta julvärdar, som kan tänkas åta sig jobbet, i mina ögon är bland andra Helge Skoog, Claes Eriksson, Jan Rippe och Jan Malmsjö. De utstrålar alla precis det lugn som behövs. Och de skulle definitivt kunna sitta i en fåtölj trovärdigt.