SÖK
MENY
Den här texten ångrar jag inte på dödsbädden
Här är min topplista över saker jag ångrar att jag gjort denna vecka:
1. Läst en artikel om saker folk ångrar på dödsbädden.
Det var allt.
Det är just nu mäkta populärt att älta saker man tror att man kommer att ångra när man väl ligger där med slangar i näsan och är på väg att ta det slutgiltiga klivet in i det starka ljuset. Det är väldigt trendigt att läsa alla dessa flitigt delade pseudopsykologiska artiklar, medan man nickar och suckar och smackar med gommen åt visheterna som döende skröplon har hasplat ur sig. Det är en allmän uppfattning att döende människor förvandlas till små sanningsfabriker och att allt de säger är väldigt Viktigt och Värt att ta på allvar.
”Jag ångrar att jag jobbade så mycket! Jag ångrar att jag inte tillbringade mer tid med barnen! Jag ångrar att jag aldrig prövade homosex! Jag ångrar att jag inte sjöng fler shanties! Jag ångrar så många av mina frisyrer!”
Och sånt läser vi, och slukar med hull och hår, och nickar och suckar och smackar med gommen, och kommenterar: ”Ja, du ser vad de här nästan döda människorna ångrar mest, man ska inte jobba så mycket, man ska äta mer fläsk, man ska köpa en dyr cykel av kolfiber om det är det man önskar mest.”
För det första : Sluta genast göra enkätundersökningar med blivande kadaver. Det är inte artigt. Lämna dem ifred. De ligger ju där i sina bäddar och närmar sig slutet, de känner bävan inför döden och går igenom alla val de gjort, det är väl SJÄLVKLART att de känner ånger.
För det andra : Varje val man gör innebär att man väljer bort något annat. Men det fattar vi tydligen inte, vi som sitter och läser de där floskelfesterna till klickbetesartiklar, vi bara tänker att de har rätt, de nästan döda. ”Jag ångrar att jag jobbade så mycket”, kanske bara betyder att personen tror att han missade något festligt medan han satt alla de där övertidstimmarna på kontoret och tjänade pengar.
Ponera att han hade gjort ett annat val, att han hade jobbat mindre – då hade han förmodligen legat på dödsbädden och grymtat: ”Jag ångrar att jag inte utnyttjade min fulla potential på jobbet, jag hade kunnat bli chef, mina barn hade fått en bättre uppväxt, vi hade kunnat ge dem en bättre utbildning, ack och ve, så jag ÅNGRAR MIG!”
Sluta genast läsa och dela de där artiklarna. Det enda ni gör är att lasta över ert dåliga samvete på andra människor. Om du tycker att du jobbar för mycket nu, jobba mindre då om du kan.
Eller knip igen.
För det tredje : Döende människor är fullproppade med droger mot smärta. Varför ska vi lyssna på yrande knarkare? ”Åååh, jag ser ljuset… jag ser John Lennon, Jim Morrison och Harry Belafonte, jag ÅNGRAR SÅ att jag inte lyssnade mer på Harry Belafonte!” rosslar de, medan journalisterna antecknar som tokar, för att sedan springa till närmsta telefonkiosk och andfått skrika SCOOP, STOPPA PRESSARNA i luren.
Och nästa dag sitter vi i fikarummet på jobbet och läser, nickar och suckar och smackar med gommen, och plötsligt tror vi att vi blir lyckligare bara vi får höra ”Banana boat song” en gång till. Och dessutom tror vi att Harry Belafonte är död.
När vi i själva verket borde lyssna på Édith Piaf.
