SÖK
MENY
RIKSDAGSBREV: En seger för samarbetet
På morgonen den 3 februari ringde Kjell Weckström, personalchef på Orkla Snacks Finland, till mig. Han berättade att Orkla senare på dagen kommer informera om att samarbetsförhandlingar som inkluderar Haraldsbyfabrikens samtliga anställda kommer att inledas. Det var som en blixt från klarblå himmel. En stängning av fabriken skulle innebära en enorm förändring för det åländska samhället, både praktiskt och mentalt.
Fabriken med hundra anställda har indirekta kringeffekter på hundratals andra ålänningar och är ett nav i den åländska logistikkedjan. Mentalt innebar beskedet också ett uppvaknande för Åland. Efter att i stort sett klarat oss helt opåverkade genom den värsta ekonomiska krisen i Europa sedan andra världskriget, så var det plötsligt skarpt läge. Vi var inte immuna för globaliseringen och den rådande ekonomiska verkligheten i världen.
Det är många som har gjort enormt mycket för att fabriken ska bli kvar. Fabrikens ledning med Christer Söderström och Kjell Weckström i spetsen, alla anställda, potatisodlare, logistikkedjan, privata företagare, landskapet, kommunen och politiker har tillsammans vänt på alla stenar för att hitta konkurrenshöjande åtgärder så att fabriken kunde bli kvar. För vissa kommer det innebära försämringar, men det är ändå helhetsmässigt så oerhört mycket bättre än alla de andra alternativ som fanns.
Fabrikens räddning visar hur starkt samhället är då man drar åt samma håll och hjälps åt. Det här visar på Ålandsandan som gör att man trots mörka moln aldrig ger upp eller kastar yxan i sjön. Att chipsfabriken blir kvar visar att det alltid gäller att vara lösningsfokuserad och att kämpa. Det här fungerar som ett föredöme för hela Finland.
Chipsfabrikens öde har inte bara följts av ålänningar, utan av många många fler. Potatisodlare och jordbrukssektorn i Finland har bävat för en stängning då det skulle få stora spill-over effekter på dem. I riksdagen har jag dagligen fått frågor om hur läget för fabriken ser ut. Det har funnits en genuin emotionell medkänsla för Åland och vilja att produktionen av inhemska chips ska fortsätta. Det här visar också de många spontana kommenterarna på sociala medier, av vanliga finländare, som kom efter beskedet om att fabriken blir kvar.
Konsumenternas starka signal att de fortsättningsvis vill ha inhemska chips att köpa har varit viktigt och det stora intresset i riksmedia bidrog också starkt till att fabriken kunde bli kvar. Det finns ytterligare en aspekt som inte får glömmas. Den aspekten heter Pasi Flinkman, Orkla Finlands VD. Pasi har befunnit sig mellan barken och trädet då han både varit hela koncernens högsta representant i Finland och samtidigt är högsta direktör för fabrikerna i Finland. Utan Pasis vilja, hårda arbete och tro på att man kunde hitta en lösning skulle det inte heller ha gått vägen. Nu lyckades man hitta win-win lösning. En stängning hade betytt en loose-loose situation, i alla fall på kort sikt. Orkla hade sannolikt tappat marknadsandelar till en ny inhemsk konkurrent samtidigt som de enorma potatisvolymer fabriken idag använder inte skulle ha kunnat absorberas av en ny aktör bara över en natt. Därför är jag oerhört glad att en lösning hittades.
Chipsfabrikens räddning är ett föredöme för hela Finland. Det visar att om vi samarbetar kan vi ta Finland ur den ekonomiska krisen. Skulle den här mentaliteten genomsyra hela samhället skulle Finland inte befinna sig i en ekonomisk kris.
Det är viktigt att vi senare i år når ett konkurrenskraftsavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare på central nivå i Finland.
Det avtalet behöver inkludera möjligheten till att ingå lokala avtal, likt dem i Sverige och Tyskland, så att man kan skapa lokala lösningar för att skapa skräddarsydda förutsättningar för att bibehålla och höja konkurrenskraften. Också här kan Haraldsby och insatserna kring att rädda chipsfabriken fungera som ett föredöme och ett gott exempel för arbetsmarknadsparterna.
Mats Löfström
Riksdagsledamot
