SÖK
MENY
Ge mig ens något, ge mig konstverk
Nu ska man ut med emissionspengar igen.
Håhåjaja.
Att dom aldrig får bygget på grej. När det börjar bli på grej så hittar dom på nåt nytt och så börjar det blöda igen. Eller så börjar man med TV, det är ett säkert sätt att bli av med stora pengar på.
Nåja, man ska inte gnälla, fram med plånboken bara och teckna! Vi vet alla att vi behöver två tidningar och vi vet alla vilken som är den bättre tidningen.
Och det är bra med emissioner, det finns massor av pengar därute som bara väntar på att kanaliseras in i tidningsproduktion eller annat. Vi såg hur det gick med Stallhagens emission; den övertecknades och även Mariehamn IFKs emission blev lite av en folkfest.
Men det här är inte någon pr-krönika för en emission som verkar dyrt prissatt, det här ska handla om skönhet. Skönhet i aktiebrev.
Den som någon gång sett gamla aktiebrev, aktiebrev från förra eller förrförra seklet, förvånas över hur vackra de är. Man förundras över konstnärernas skicklighet att kunna avbilda järnbruk eller massafabriker så att de blir veritabla konstverk.
Hur ser det ut idag?
Eckeröaktien är ansluten till det värdepapperslösa systemet och aktiebrevet finns inte längre. Det var ingen större förlust, brevet var inte vackert. De som någongång såg SF-Lines aktier blev inte heller imponerade; det var färdigköpt billig smörja och i dag har även de ersatts med ett konto hos värdeandelscentralen.
Ålandsbankens aktier minns jag inte riktigt men jag tror att det fanns något ålandsbankengrönt på dem. Birkas aktier har jag heller inget minne av. Linden gjorde ett försök och kom med tjärdoftande fartygsaktier. Jag gillade dem inte men tyckte om tanken.
Stallhagens aktier försöker ge intryck av mångårig bryggartradition, märkligt men även här har någon brytt sig. Bra!
IFKs aktiebrev har kommit hem per post. Även här har man försökt men inte lyckats. Men bra försökt!
Nu ska vi alltså teckna nyanaktier igen. Förra gången försökte jag säga att NÅ-aktierna ska vara så vackra att jag kan hänga dem på väggen. Som en ringa men trevlig ersättning för framtida uteblivna dividender. Jag föreslog att Stefan Lindfors skulle ges i uppdrag att utforma dem. Jag minns inte vad som skedde men några vackra aktiebrev blev det inte. Inte så fula och meningslösa som Mariehamns Tryckeris eller Algots Hus, men klart underkända. Ingen hade ens försökt.
Nu slår jag ytterligare ett slag för skönheten. Låt de nya aktierna bli konstverk!
Låt mig kunna hänga dem på väggen!
Vem ska vi anlita?
Stefan Lindfors eller Johan Scott? Peter Dahl? Karin Mamma Andersson? Carl Johan de Geer? Kimmo Kaivanto?
Jag ser redan hur vi rusar till ramaffären med våra nya aktiebrev, hur vi sedan i familjens hägn hänger tavlan iakttagande att tavlor på en vägg ska hänga med undre eller övre kant i samma höjd.
Jag ser tindret i barnaögon när de på julafton öppnar sina aktiebrevstavlor. Och när de glatt sjungande springer in i sina rum för att hänga upp sina vackra konstverk.
En fridfull och lycklig jul är på väg!
Tack Nyan!
