SÖK
MENY
Resan är målet och drömmen är svaret
Jag sitter och läser om arktiska forskningsexpeditioner. En ensam man fiskar på isen. Han avtecknas som ett utropstecken mot allt det vita.
Människan där ute på isen är en streckgubbe som väl illustrerar min läsning om arktiskt isfiske. Jag har alltid haft en förkärlek för berättelser om dristiga forskningsexpeditioner. Människans obotliga nyfikenhet är fascinerande. För mig har alltid själva sökande varit viktigare än att hitta svaren. Själva fiskandet är viktigare än fångsten, såvida man inte svälter. Hur många människor har inte gått under i sökandet efter Eldorado eller Atlantis, men människan har också mutat in Antarktis, bestigit de högsta bergen och utforskat rymden.
Knappast skulle det ha lyckats om det inte funnits människor som trott på sina drömmar. Vissa drömmer om det perfekta samhället, andra ägnar sig åt existentiellt sökande. Utopier är betydelsefulla för att de håller människan alert i sin strävan framåt. Faran med utopier är att de hindrar oss från att söka förutsättningslöst. Det må sen handla om gud, Atlantis eller paradiset på jorden.
I samhällsbygget är de flesta överens om målet: Vi vill ha ett rättvist och demokratiskt samhälle, så bra förhållanden som möjligt för alla människor. Det är metoderna, hur vi når dit som vi ibland är djupt oeniga om. Lätt är det inte, världen är komplicerad.
Träden utanför biblioteket avtecknar sig tydligt mot Slemmerns vita is. Kanske det är just det avklarnade som gör dem så vackra. Det enkla är det sköna. Därför är det också en stor frestelse att falla för de enkla svaren.
Jag blir misstänksam på politiker och profeter som anser sig sitta inne med alla svar. Så här i valtider är det extra frestande att kräva enkla lösningar av våra politiker. Jag vill bestämt hävda människans rätt att vara tvehågsen och ambivalent. Jag litar betydligt mer på människor som tvekar innan de svarar, de som inte alltid vill svara ja eller nej på snabba frågar. Vem kan tro att det finns en enkel lösning på missbrukarproblematik eller klimatförändringar? I en av valmaskinerna på nätet skall man svara om det bästa sättet att bekämpa den globala uppvärmningen är strängare utsläppsgränser, höjda utsläppsskatter eller att utveckla alternativa energikällor. Man får bara välja ETT alternativ, men det borde väl rimligtvis krävas krafttag på flera områden.
När jag var barn var sportlovet en enda lång skidutflykt med solgul apelsin mot klarblå himmel och gnistrande snövidder. Förstås är barndomens skidvintrar ett förskönat minne. Nog slaskade det också på 70-talet, men medeltemperaturen har de facto stigit med 0,6 grader. Kanske någon framtida forskare kommer att skriva om Ålandsöarna som ett sjunket Atlantis eller som Avalon, lycksalighetens, livsnjutningens försvunna paradis. Om både Åland och hela Österbotten sjunker i havet kan man ju fundera hur det går med svenskan i Finland, men det får bli en annan kolumn!
