SÖK
MENY
Båtar och ben kulturbärare
Harry Martinson-sällskapet hade i helgen förlagt sin årshögtid till Åland. Man inledde lördagen med att lyssna till författaren Ulla-Lena Lundberg (bilden) som utgående från hällristningar i Bohuslän och norra Italien menade att både båtar och starka ben har burit vår kultur.
I nordiska hällristningar från bronsåldern finns ofta båtar avbildade medan de saknas i motsvarande motiv i norra Italien. I Nordens skärgård med vikar och sund behövdes båten, medan man på stigarna i Alpernas dalgångar behövde starka ben.
– Våra förfäder kom i båt, stakande, roende och paddlande, konstaterade Ulla-Lena Lundberg.
– Men nog kan man också i Bohuslän finna ristningar med ben – med frapperande välutvecklade vader – tillade hon.
– För också våra förfäder måste kravla sig ur båten emellanåt för att gå bära och släpa.
Ulla-Lena Lundberg beskrev våra nordiska förfäder som”hejare på att gå och färdas i båt”.
– Vad skulle det ha blivit av oss om vi stannat på land, frågade hon.
Som hoppstenar
Hon menade också att orter som ligger vid farvatten blir typiska genomströmningsområden för idéer och förliknade de åländska öarna vid hoppstenar Med ett exempel från modern tid visade hon hur information och nya vanor kan spridas.
– På sextiotalet började bilder på brudpar med barn dyka upp i tidningar i Stockholm, på sjuttiotalet på Åland och efter det i Finland med början i Åbo och Helsingfors.
Allt vi längtar efter
Ulla-Lena Lundberg talade också om sin barndoms Kökar och somrarna där före bilfärjornas tid.
– Jag minns förändringen i landskapet när en båt dyker upp vid horisonten eller fram bakom en udde. Det bor en väldig längtan i alla bröst och allt vi längtar efter kommer med båt.
Flera inkörsportar till Harry Martinson bjöd Ulla-Lena Lundberg också på.
– Han var en hejare på att gå och färdas i båt, men mest tycker jag om honom för att han går.
Hålls levande
Hon tog också upp de motsättningar i hans skrivande som hållit honom aktuell och levande. Likheter fann hon också hos Valdemar Nyman, liksom Martinson född år 1904.
Med syftning på båda frågade hon också varför författare som skriver så fint om äldre tider alltid tycks bli gnälliga när de skall beskriva sin egen tid…
Utöver Ulla-Lena Lundbergs föredrag fick deltagarna – som uppgick till ett åttiotal – också lyssna till författaren Agneta Pleijel, styrelseledamot i sällskapet. Hennes föredrag hade titeln ”Ingenjörskonst, skönlitteratur och rymdresor med utgångspunkt från Harry Martinson.
Peter Lindberg, författare och kulturredaktör från Helsingfors berättade om sin roman ”Minnenas planet” och sitt förhållande till Martinsons Aniara medan sjökapten Göte Sundberg berättade om den åländska segelsjöfartens utveckling och hur Harry Martinson såg på de åländska segelfartygen.
På söndag gjorde sällskapet en utfärd till Vårdö Simskäla och Finström.
Redan på fredag kväll hann man också bekanta sig med modellbyggaren Håkan Lindbergs fartygsmodeller.
Cikada knyter an
Mötesplats var hotell Cikada i Mariehamn som också det har anknytning till Harry Martinson.
Sällskapets ordförande Åke Widfeldt erinrade i sin välkomsthälsning om att hotellet bär samma namn som en diktsamling av Martinson och att Runa Linde – hotellets grundare – också berättat om hur Harry Martinson själv bodde där en vecka sommaren 1964. Han gjorde inte mycket väsen av sig men promenerade och satt i Engelska parken och tittade ut över hamnen.
Enligt Widfeldt funderade han kanske då på bokprojektet ”Konsten att segla fullriggare” som aldrig blev förverkligat?
I varje fall fann han platsen för årshögtiden mycket väl vald och gav också en stor eloge åt sällskapets medlem Göte Sundberg som hållit de lokala arrangemangen i sin hand. Sundberg utsågs även till hedersmedlem, den femte gehom tiderna i sällskapet.
Harry Martinson-sällskapet har omkring 1.000 medlemmar, en del även i utlandet. Vart annat år träffas man i Harry Martinsons födelsebygd i Blekinge och vart annat år på någon annan ort. En gång tidigare har man hållit årshögtiden i Finland, på Hanaholmens kulturcentrum utanför Helsingfors.
Lagtingsledamot Katrin Sjögren, ordförande i Mariehamns kulturnämnd, framförde på lördagen sin hälsning till årshögtidsdeltagarna och erinrade bland annat om kulturturismens betydelse.
