SÖK
MENY
Det säger bara klick…klick… och klick…
Olle Strömberg fick sin första kamera 1957, då var han tio år.
Mannen i fotoaffären, som senare kom att bli Olles läromästare, sa att det man bäst förvarar negativ i ett speciellt häfte.
Sagt och gjort, Olles mamma köpte ett negativalbum. I det albumet finns fortfarande negativen till de första bilderna Olle tog för 50 år sedan.
Olle Strömberg öppnade dörrarna till Ålands fotografiska museum för sex år sedan. Då hade han länge haft sin samling utplacerade i flera olika lager runt om på Åland.
– Jag började samla för ungefär 40 år sedan, samtidigt som jag började arbeta i underhållningsbranschen. På dagarna hade jag tid att besöka fotobutiker och antikaffärer, det var så samlingen fick sin början, säger Olle.
Då Olle och frun Benita flyttade till Åland för trettio år sedan fick samlarintresset fart. På Åland fanns kameror han inte trodde fanns norr om ekvatorn.
– Sjömännen härifrån hade köpt kameror på alla möjliga och omöjliga platser, här fanns hur mycket som helst.
3200 föremål
I museet finn 3200 föremål, sammanlagt har Olle ungefär 10.000 fotoanknutna föremål men alla får inte plats i museet samtidigt.
Särskilt stolt är Olle över att museet inte bara visar kameror, utan också fotokemikalier, fotopapper och film.
– Med dagens kameror kan man ta hur många bilder som helst, utvecklingen går snabbt. Hur skall man kunna förstå processen som den var bara för ett tiotal år sedan om man inte får se helheten med film och allt?
I museet finns över 700 obrutna förpackningar film. Förpackningarna är från 1892 fram till idag.
– Det är inte bara en överklass som haft råd att fotografera och yrkesfotograferna har bara stått för en liten del av allt fotograferandet. Det är de breda folkmassorna som sett till att fotokonsten fortlevt och att fotoaffärerna gått runt.
Liten, mindre, minst
Det första fotografiet togs 1826. Det skulle ta ytterligare 50 år innan Edison uppfann glödlampan. De första bilderna framkallades således i ett mörkrum med en fotogenlampa med rubinfärgat glas. Den första rullfilmskameran kom 1896, då kunde man ta åtta bilder med samma rulle film. Tidigare hade man använt glasplåtar som byttes för varje foto man tog.
I slutet av 1940-talet kom japanerna in på marknaden och samma förhållanden rådde då som nu: allt skulle vara så litet som möjligt. Japanerna utvecklade riktigt små kameror, bara något finger höga.
– Kvaliteten blev väl så där. Filmrullarna var ju också små och bilderna blev små då de framkallades.
Familjen och hemmet
Olle intresserar sig också för resultatet av fotograferandet, det vill säga fotonen.
– Jag vill ju också veta vad kameran fotat. Vem som ägt den och vilka motiv de velat föreviga. Det är ju genom att få veta allt det som historien blir levande.
Det är inte i första hand yrkesfotograferna som sett till att bevara sina foton på det bästa sättet, nämligen i fotoalbum, utan amatörfotograferna.
– Man vill fota hemmet och familjen och sin närmaste omgivning. Förr hade man ett fotoalbum framme vid varje stor bjudning så att den som ville fick ta del av vad som hänt sen sist.
Svart hål
Med dagens kameror ser Olle en risk för att början av 2000-talet skall bli ett lika svart hål i fotohistorien som övergången från svart-vita bilder till färg blev under 70-talet.
– Man skrotar kanske 90 procent av alla foton man tar. Det är inte som för bara tio år sedan då man tog en bild och hoppades den blev bra. Digitalkamerorna har gjort det enklare för alla att fota eftersom man ser resultatet direkt. Nackdelen är att så få sätter in fotonen i album, numera ser man bara på sina bilder i datorn. Innan vi vänjer oss vid den nya tekniken och inser värdet i att framkalla bilder och klistra in dem i fotoalbum kommer många bilder att förloras.
En raritet bland kamerorna är en av de sju kameror som polarforskaren och Nobelpristagaren Fritjof Nansen hade med sig under sin andra polarexpedition.
– Jag fick tag på kameran via den internationella marknaden förra året.
Om inte?
Sedan museet öppnade har många donerat sina kameror och sin utrustning till Olle.
– Hittills har jag inte fått någon hjälp från samhället, det här är helt och hållet ett privat museum. På lång sikt hoppas jag förstås att någon är intresserad och tar över.
Sin första kamera fick Olle som 10-åring. Då hade en 3 kronor i veckopeng och en rulle film kostade 2.10. Då han var 15 år hade han fotat 2500 bilder och publicerat flera.
– Ibland funderar jag över vad som hade hänt om kameran inte uppfunnits. Hade du då haft en tecknare med dig istället för en fotograf? Tänk bara på Bomarsundskriget då konstnärer satt och målade av vad som utspelade sig. Då hade den första kameran uppfunnits för bara något tiotal år sedan.
Text: KARIN ERLANDSSON
karin.erlandsson@nyan.ax
tfn 528 467
Foto: KENNETH BAMBERG
kenneth.bamberg@nyan.ax
Ålands fotografiska museum finns på Tosarbyvägen på väg mot Kastelholms slott. Museet har öppet fram till 29.8 tisd. 11-17, ons 11-20 och sön 11-17. Övriga tider enligt överenskommelse.
