SÖK
MENY
Inget var självklart i Projekt 77
Självstyrelsegårdens ritning kunde ha spegelvänts och därmed skulle Socis ha kunnat stå kvar. Förslaget på bilden är stadsarkitekt Folke Wickströms förslag. Självstyrelsengården kunde också ha byggts vid Scheffersgränd. Eller i närheten av kyrkan.
I detta stycke nutidshistoria finns många intressanta fakta.
I Ålands museums specialsal visas ”Projekt 77” – hela historien om hotell Arkipelag, Självstyrelsegården och Ålands museums tillkomst.
Det är kulturvetare Eivor Lindström som har letat reda på och sammanställt allt material som finns kring projektet. Hon har för övrigt studerat kulturvetenskap vid Stockholms universitet med huvudsaklig inriktning på musik under tre år och blev färdig kulturvetare i fjol.
Att sammanställda den här utställningen är hennes första uppdrag vid museet som kulturvetare. Två månader tog det. Under den tiden träffade hon arkitekten bakom det jättelika byggprojektet, Helmer Stenros i Helsingfors och kunde intervjua honom.
Alternativ
Hon inleder guidningen genom att visa en karta med alternativa placeringar för Självstyrelsegården. Det fanns tankar om att gården borde byggas vid kyrkan, långt norrut i staden eller vid grönområdet öster om Scheffersgränd.
– Egentligen skulle det varit lyckat, säger hon. Där finns ju massor av plats och så kunde strandremsan nära Slemmern utnyttjats på ett annat sätt.
Landskapsgård
Tanken på en landskapsgård, som det då kallades, föddes redan på 1950-talet. Turisterna började komma, ett hotell behövdes för att få in mer ”främmande valuta”. I samma veva fick Matts Dreijer igenom en museilag, en lag som gav Åland rätt att ha ett eget museum.
Det söktes extra ordinarie anslag i Helsingfors och Projekt 77 rullades igång med en storslagen arkitekttävling. Det var i den Helmer Stenros´ förslag vann. Hans modell kan i dag beskådas i en monter på utställningen. Det var funktionalism som gällde.
Det var kris
Men Finland sa nej. ”Staten kan inte bygga hotell” hette det bland annat i Helsingfors. Det var kris. Året var 1968.
Den 9 mars detta år skriver då varande landsrådet Martin Isaksson i en insändare i tidningen Åland:
”Byggnadsstyrelsen ställningstagande visar än en gång att tjänstemän i Helsingfors många gånger har ringa insikter i de regler som gäller för självstyrelsen. Varje ärende vi lägger fram bör tydligen åtföljas av elementära upplysningar om hur självstyrelsesystemet är beskaffat.”
En intensiv dialog mellan utbröt. Saken drog ut på tiden.
Byggbolag
En konferens om ritningarna hölls under tidspress och rikets representanter stannade endast mellan ”två flyg” det vill säga två timmar.
Ritningarna gjordes om och volymen minskades med 3.000 kubikmeter. I juli 1968 godkändes de nya ritningarna.
Då återstod bara frågan: Vem ska bygga?
Projektet var jättelikt med åländska mått mätt. Det talades om byggfirman Anders Diös från Sverige, men då aktualiserades också hembygdsrättens inskränkningar om näringsrätt. Olof Salmén bildade då ett storbolag bestående av flera åländska byggare, Ålands bygg, och spaden kunde sättas i jorden 1971 och första drinken i nattklubben kunde intas 1973. Någon egentlig invigning hölls inte.
Ståtbådan
Självstyrelsen utsmyckning blev också en het fråga.
I april 1977.meddelades att helsingforsaren Lars-Gunnar Nordström vunnit en tävling om skulptur ute på gården. ”En metallkonstruktion”, fem meter hög. Skulpturen var en gåva från de åländska kommunerna som insamlat 100.000 mark till ändamålet. Men skulpturen var dyrare än så.
I stället valdes ett annat tävlingsbidrag, Alvar Donners ”Ståtbådan”, som först stod framför lagtingets entré, men nu är flyttad norrut.
Ålands vapen på Självstyrelsegårdens fasad blev den enskilda dyraste beloppshöjningen.
– Det fanns också en tanke på att en relief av landskapet Åland kunde finnas på väggen, avslöjar Eivor Lindström.
Radioljud
Två roliga inslag finns på denna utställning. Dels de manchesterklädda stolarna med tydlig 70-talskänsla i grönt, brunt eller orange och diverse platsstolar och läderfåtöljer. Alla från någon av byggnaderna.
Dels de ljudband från Ålands radio som finns bevarade kring Projekt 77. Här kan man höra Helga Sölgén presessentera Självstyrelsegårdens invigning, här finns tal av Folke Woivalin, Valdemar Nyman och många fler och dessutom högtidning och åländsk sång och musik.
Museibesökare knappar själv in vad han eller hon vill lyssa på. Klart kul.
Utställning pågår till 9 mars.
