SÖK
MENY
Klang och renhet i julkonsert
Flera Röster gav julkonsert i S:t Görans kyrka fredagen den 30 november. Konserten gavs även i Saltviks kyrka den 2 december.
Flera Röster – när klockorna ringt in konserten hörs ljusa, ljuva toner bak i kyrkan, och in tågar åtta kvinnor. När de väl nått fram i kyrkan är synintrycket lite av en chock: den stränga helsvarta klädseln står i konstrast till ljudet som nådde mig. En liten röd nejlika står för ljuset och julen.
Vi får höra Benjamin Brittens A Ceremony of Carols. Musik som tål att höras flera gånger. Omväxlande skirt och elegisk och dansant, energiskt och aktivt. Harpans ackompanjemang bidrar till den speciella ljudvärlden.
Bäst kommer ensemblen till sin rätt i de vackert svaga nyanserna. Ibland hörs primus motor Sara Kemetter igenom med sitt kännspaka vibrato. Att det handlar om en grupp vana sångare blir så tydligt eftersom flera stycken ur körens led har solistiska uppgifter. Det kändes lite konstigt att man valt att inte sätta ut de tolv satsernas namn i programbladet eftersom de mer än väl fått plats. Det hade hjälpt till lite med den text som inte alltid hördes så tydligt.
Porlande pesto
Gertrud Schneiders efterföljande harpsolo innehöll både vilsamt gungande andante och ett porlande presto. Jag uppfattade aldrig vem kompositören var, men tidig klassicim av någon på B var det…
Ett solo till följde: Sara Kemetter sjöng ett stycke av Neidlinger. Det kändes faktiskt inte som så intressant musik och hade rentav lite ”Sound of Music” över sig.
Intressant nog, njöt jag mest av konsertens ”lättare” carols – dett trots att Flera Röster nog kan ta sig an det mesta av större svårighetsgrad. Men kanske slappnade ensemblen av i de sånger de sjungit länge. ”Christmas Lullaby” ljöd vackert och rent, ”In bleak Midwinter” bjöd på hisnande svaga höjdtoner och i ”Candlelight Carol” kom körens skönaste klanger fram: gruppen vilar i klangen och alla verkar vara i ro.
Här märks det vilka fina röster det finns. Både äkta höga sopraner och äkta låga altar. Klassikern ”Maria går i Rosengård” av Max Reger framfördes av en trio; det torde har varit Isa Blomqvist-Fagerholm, Eva Eriksson och Eva Sundberg. Enkelt, vackert, njutbart.
Allt perfekt
Det känns faktiskt som om det är i de ”vanliga” sångerna gruppen skiljer sig från många andra körer som tar sig an ”Härlig är jorden” och ”Bereden väg för Herran” eller ”Jul, jul strålande jul” (till harpa – skönt, vilande, tjusigt). De andra klarar samma arrangemang men har inte den fantastiska klangen och renheten.
Allt är så fint och perfekt. Fraseringen är fantastisk. Allt är bra.
Och vad sen? Varför beundrar jag mer än jag berörs? Jag kommer på mig med att sakna känslan, glöden, modet och de olika uttrycken. Det är tur att Flera Röster är så duktiga som de är, för annars skulle det inte fungera med den statiska stämningen, det visuella som är så knappt.
Skulle jag sluta ögonen är det bara det bara kyrkans akustik som avslöjar att det inte är en skiva som spelar.
Dags gå vidare
Jag väntar på nästa steg! Jag väntar på att ni ska gå vidare. Tonerna sitter där de ska, renhetsmässigt kan man inte vänta mer, finfina röster. Ni kan ju ert hantverk. Kanske är det tid att ta steget in i musikens känslor eller göra något helt nytt.
