SÖK
MENY
Krister Fagerholms magnum opus är klart
Den första skissen gjorde Krister Fagerholm i sanden på en karibisk strand för 24 år sedan. I dag är skulpturerna – eller individerna eller varelserna som Fagerholm föredrar att se dem som – tolv stycken till antalet och redo att visas upp för världen. Nu är Fagerholm är äntligen klar med Samyama, sitt magnum opus.
1997 befann sig Krister Fagerholm på en strand i Colombia vid Karibiska havet. Där gjorde han sin första skiss av skulpturen Samyama, som han sedermera skulle komma att flerfaldiga till en serie om tolv individer.
– ˮI’m waiting for youˮ, skrev jag i sanden bredvid skissen innan havet sköljde bort den.
Och väntat på att få projektet färdigställt har Fagerholm sannerligen gjort. Den första skulpturen tog fysisk form för ungefär 15 år sedan. Den är tillverkad i italiensk alabaster och finns i Järsö på Granholm.
Den andra har funnit sin naturliga plats i Auroville i Indien, en internationell experimentsstad med FN-status vars namn betyder ˮMorgonrodnadens stadˮ. Här har Fagerholm vistats och verkat under vinterhalvåren sedan början av 2000-talet, och det är också här som samtliga tolv Samyama-individer tagit form.
– Auroville är en stad för fred och samverkan. Där finns ett slags samlingslokal som heter Unity Pavilion, med en sal som heter Hall of Peace. Där finns en nisch, och där ville skulpturen vara, berättar Fagerholm.
Svårt och dyrt
Men innan de två första individerna stod färdiga krävdes det mycket jobb.
– Jag letade efter rätt material runt om i världen under många år. Till slut hittade jag den rätta alabastern i Italien och tillverkade den första, men sedan tog det länge innan jag hittade rätt marmor till den andra. Ett tag kände jag att jag inte orkade mer, men min vän Jaya, som driver enighetspaviljongen i Auroville, sa att jag inte skulle ge upp. En dag plingade det till i min Nokia, och då var det en kontakt som funnit marmorblock av både rätt storlek, färg och kvalitet uppe i Rajasthan. Jag hade riktigt tur då.
Fagerholm flög de 2 300 kilometerna från södra Indien upp till norra delen av landet, och kunde konstatera att marmorn var rätt. Marmorblocken fraktades med lastbil till Auroville, och efter två veckor var de på plats i Fagerholms skulpturväns verkstad och kunde börja bearbetas.
Sedan dess har Fagerholm alltså gjort tio skulpturer till, identiska till form och storlek men av skilda material. Skulpturerna är skapade i exempelvis olika sorters marmor, granit, täljsten, plastavgjutning med bladguld …
Förutom att det tagit många år och mycket arbete att färdigställa verket, har det också kostat sin beskärda del. Inte minst var det dyrt att frakta alla skulpturerna från Indien till Sverige och Åland, där resterande tio för tillfället befinner sig i Krister Fagerholms stuga i Saltvik Bertbyvik.
– Ja, hela projektet har kostat väldigt mycket. Fem av skulpturerna lät jag flyga hit, och de sex övriga fraktades med båt från Chennai till Göteborg och vidare hit.
Individer
Namnet på skulpturerna ˮSamyamaˮ är sanskrit och betyder ungefär ˮarbete för enhetˮ.
– Jag letade efter en term för ˮtelepatiˮ på sanskrit, men hittade ingen direkt översättning som passade. Då fann jag Samyama, och kände direkt att det var rätt.
Skulpturerna, som sitter på socklar och som kan liknas vid byster med utdragna, ovala och spetsiga ˮhuvudenˮ utan ansikten, ser Fagerholm själv alltså mer som ett slags individer eller varelser.
– Alla stenarna representerar oss som människor och vårt inre. Vi kan vara svarta eller vita eller någonting mitt emellan i humöret och i våra personliga känslor och psyken. Samyama representerar på sätt och vis våra känslor och våra psyken.
Att de till slut blev just tolv till antalet är på ett sätt en slump, men ändå inte.
– Tolv är ett heligt tal. Det finns tolv lärljungar, tolv stjärntecken, EU-flaggan har tolv stjärnor, vi har tolv timmar, tolv månader … Det känns som ett heligt tal med en mening bakom. Verket hör inte ihop med någon religion, samtidigt som det hör till alla religioner i en sorts andlig gemenskap.
Långt projekt
Det mångåriga arbetet med verket har kantats av diverse svårigheter. Efter en svår cykelolycka i Stockholm 1996 lider Fagerholm fortfarande av hjärntrötthet som gör att han bara kan arbeta och koncentrera sig en halvtimme åt gången, sedan måste han vila. Men också hans egna ambitioner har gjort att det dragit ut på tiden.
– Det har tagit så lång tid för att jag ville att allt skulle bli rätt.
Under årens gång har planen också varit att ställa ut en del av skulpturerna, men av olika anledningar har planerna gått i stöpet. Snart är det dock äntligen dags att visa upp dem för världen. Enligt planerna ska Fagerholm visa skulpturerna i Galleri Cupido i Gamla stan i Stockholm i juni nästa år, och sedan på Galleri Skarpans här på Åland i augusti.
Så det mångåriga projektet är färdigt nu? Hur känns det efter alla år?
– Det ligger ett enormt arbete bakom, det här är det klart största jag gjort. Nu känns det väldigt skönt, all bitterhet kring motgångarna har försvunnit. Jag är också stolt och glad över att jag lyssnade på Jaya och aldrig gav upp, utan behöll mitt tålamod. Det har varit ett otroligt projekt för mig.
När alla praktikaliteter kring utställningen i Stockholm är avklarade, ser Krister Fagerholm fram emot att återvända till Indien och Auroville i höst.
– Ja, om det går att resa dit med tanke på pandemin. Annars blir det kanske Frankrike, eller Italien, vi får se.
Men senast mot våren återvänder Fagerholm till sitt kära Bertbyvik, inte minst för att småningom visa Samyama för den åländska publiken.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
