Christian Pleijel rapporterar från helgens visfestival på Kumlinge:

Jag far från Kökar med Tom Eriksson och Elin Thomasson, förbi Kyrkogårdsö och Husö, rakt norrut förbi Pjukansören, vi rundar Stumskär och så mellan Stora och Lilla Gloskär in till Snäckö.
Det regnar och blåser 10 meter nordlig vind.

Den sista biten fram till Västra Bergen är trolsk. Vägen kantas av blåklockor, brudblomster, smultron och nattviol. Festivalplatsen ligger mycket vackert på en klippa. Men det regnar. Man ser nätt och jämt till Seglinge på andra sidan Ådöhålet. Det svenska bandet Yonder håller på att repetera sin personliga blandning av akustisk countryblues, sydstatsgospel och old time. Det är l-å-n-g-s-a-m, sorgsen musik. Fyra man med basfiol, trummor, gitarr, sång och munspel.
– Dom passar bra i regn, säger Elin.
Hon har helt rätt.
Visst är det konstigt att man blir glad av att lyssna på ledsen musik? Att man kan bli lycklig av att lyssna på något sorgset? Musiken rör om i din inre väderlek, får dig sakta att må bra. Trots regnet.
Folk samlas. Kumlingebor, seglingebor, turister, skärgårdsbor som kommer med de extra båtar som projekt ”Kultur i skärgården” har satt in från Hummelvik, Överö, Långnäs och Kökar. Festivalens tredje dag börjar, med mellan ett och tvåtusen personer (!).
Yonder är dagens andra band. När de börjar sjunga långsamhetens lov slutar det regna. De sjunger om kärlek (I Wanna Wake Up With You) och om att vara ungkarl (Single Man Blues). När de sjunger om tillit (Faith) spricker himlen upp. Både inombords och utombords blir allting bättre ju längre de spelar. Vemodet spricker upp i lycka. Efter 45 minuter, ett extranummer och långa applåder är både det yttre och inre vädret på topp. Himlen är blå, solen skiner och festivalen fortsätter sedan med härliga Sås&Kopp, TBE, Anna-Lotta Larsson med flera.
Mitt råd till alla som organiserar festivaler: gör som Torbjörn Engman, boka in Yonder! Du hittar dem på www.rootsy.nu. De är ett underbart band. Det gör inget om det regnar, och de verkar ha tumme med vädret.

Text & foto: CHRISTIAN PLEIJEL